Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA LAGFARENHETENS UTBILDNING.
241
vederlag för den kostsammare och besvärligare
krigstjenst, som han frivilligt åtagit sig. Man för sig förblef
ock hans forne vederlike, hvilken ej mäktat eller gittat
att i sådan tjenst förvandla sin, genom antagen lag
bestämda, pligt att skatta till rikets värn och till
konungaväldets upprätthållande.
Under mer än tvenne århundraden tillväxte så väl
den verldsliga aristokrati, hvilken Magnus Ladulås skapat,
som den andliga, hvars förut vunna fördelar han hade
ytterligare främjat. Allmogens forna försvarare,
lagmännen, voro upptagna i konungens råd och derigenom
till delaktighet uti det aristokratiska väldet, som inre
oroligheter oupphörligen förstärkte. Tyska och danska
konungar sökte att till förmån för sina utländska
hofmän, på hvilkas trohet de mest litade, stadga inom Svea
land den länsförfattning, som en konung af svensk börd
förut hade bemödat sig att ifrån deras fosterländer dit
införa. På mångfaldiga sätt misshandlades Sveriges
allmoge, och dess rätt kränktes genom flera tillfälliga
författningar. Men denna åldriga rätt kunde dock icke
utrotas och odalbondens ärfda medvetande deraf icke
sköflas ifrån honom. Den är ock öfverallt erkänd ännu
uti den år 1442 af konung Kristofer bekräftade allmänna
landslagen. — Tidigt hade det blifvit bönderna förbudet
att, efter ursprunglig germanisk sed, infinna sig vid ting
och sammankomster väpnade. Men vapen samt mod
och kraft att föra dem fattades likväl icke de talrika
bondehärarna under Engelbrekt, Carl Knutsson, Sturarne
och Gustaf Vasa.
Till en betydlig del bestodo konungarnes förläningar
i anvisningar på utskylderna af odaljorden inom vissa
orter. Detta ännu i vår tid bibehållna sätt att aflöna
tjenstemän var då, under bristen på penningar,
nödvändigt och, så ordnadt som det nu är, förblifver må
hända länge det tjenligaste för ett land, der allmänna
rörelsen ej är och, i följd af naturförhållanden, ej kan
vara liflig. Då skatterna voro bestämda, inneburo sådana
Järta, Skrif Ur. /. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
