- Project Runeberg -  Valda skrifter af Hans Järta / Första delen /
240

(1882-1883) [MARC] Author: Hans Järta With: Hans Forssell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 T 2

VETENSKAPLIGA AFHANDLINGAR.

välde, att inkomsterna deraf kunde uppfylla
styrelse-behofven1. Väl hade Upsala öde börjat att vinna en
ansenlig tillökning genom rättvist eller våldsamt bruk
af den allt mer och mer utbildade offentliga straffrätten,
hvilken underlade kronan dels förverkade gods, såsom
Folkungarnes, dels för konungens andel i böter de
sak-fäldes oftast tillgripna jord. Dock hade ej konung
Magnus Ladulås nog egendom att förläna för att kunna af
egna vasaller uppsätta det rytteri, som han till befastande
af sin makt behöfde eller af begär efter utländska
re-genters ståt sig önskade. Han måste söka att med
odalbönder förstärka sitt konungafölje och erbjöd således
åt dem deribland, som ville och mäktade åtaga sig
va-pentjenst till häst, samma skattfrihet (ifrån denna tid
kallad frälse), som han tillerkände, eller i besittningen
hvaraf han befastade sina och sin broders, hertig Bengts
män med deras brytjar, landbönder och alla, som å deras
gods voro, äfvensom erkebiskopens och biskoparnes
svenner2. Denna anstalt söndrade Sveriges fria allmoge
i tvenne klasser, hvaraf den, som hade förmögenhet att
utgöra rosstjenst och att derigenom förvärfva sig
anseende, snart upphäfde sig öfver den andra, vida talrikare.
Sin ursprungliga sjelfständighet bibehöllo dock båda.
Man för sig i rättighet, om icke alltid i sinnelag, förblef
ibland konungens män den till häst uppsutne
odalbon-den; hans skattefrihet var ej förläning, utan betingadt

1 Om grunden till svenska allmogens skattskyldighet yttrar sig
Olaus Petri i sin krönika, sålunda: »För then skatt, som bonden gör
konungenom, bör han varda hållen vid lag och rätt. Och med samma
skäl, som konungen äskar uppå sin skatt af bondenom, må ock bonden
kräfvia lag och rätt af konungenom.» Seript.. Rerum. Stuck., tom. i, sect
post. p. 254.

2 Alsnö stadga af 1285. — Jfr Geijer Om svenska
förtmndsförfaU-ningen, s. 260 o. f., samt Eberhardts Försök till en pragmatisk historia om
frälseståndet i Svefige, \\ 7—9. Konung Sverker hade redan uti det fornt
anförda gåfvobrefvet af år 1200 tillagt kyrkogodsen skattefrihet, hvarigenom
det andeliga frälset, som tjenade till yttre förebild för det verldsliga, hade
uppkommit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:10:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hansjarta/1/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free