Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA LAGFARENHETENS UTBILDNING.
2,261
derjemte fromma tänkesätt Luther och Melanchton hade
vitsordat, synes ej hafva ådragit sig och sin ovanliga
befattning något allmänt hat. Men snart yttrade det sig
högljudt mot den tyske kansleren v. Pyhy, hvilken för
att nyttja Erik Sparres ord var en »lättfärdig svärmare»1.
Genom sina nyhetsskapelser och sitt öfvermod uppväckte
han mot konung Gustafs regering många vådliga
missnöjen2. Hans inträdesverk blef den vidlyftiga
regements-formen i Vestergötland af den 9 April 15403. Medelst
den samma tillstäldes ett försök, som dock icke länge
egde bestånd, om eljest det för någon tid verkligen
utfördes, och som sedermera aldrig blifvit förnyadt, att
i Sveriges särskilda landsorter inrätta kollegialstyrelser
efter tyska förebilder4.
Berörda regementsform, som konungen beslutit och
stadfastat med endrägtigt råd och samtycke af dess
dertill förordnade regimentsråd5, öfverlemnade konungens
1 I skriften Pro Lege, Rege et Grege, mskr. »Homuncio superbissimus»
kallar honom Messenius, Scond. III., tom. 5, pag. 95; ein löser bube
benämnes han i ofvan anförda bref från Luther till konung Kristian III i
Danmark af år 1544. Se Act. Lit. Suec.y vol. 1, pag. 595 & sequ.
2 Derom vittnar ibland annat konungens bref till häraden
omkring Upsala af 1540 (Bil. n:r 37 vid grefve N. Bjelkes tal i Vetenskapsakad.
om Det första lyckliga tidehvaf för Sveriges allni. hushållning under konung
Gustaf I:s regering). Konungen beklagar sig öfver »farligt roop och rychte,
som der och flerestädes uppkommit* och som i synnerhet rörde »den
tyske cantzlem», hvilken kallades »konung eller herre», sades pålägga
förut icke brukliga skatter o. s. v. Dessa rykten förklarade konungen
vara lögnaktiga, försvarar sin kansler med loford öfver hans skicklighet,
samt framställer sitt behof att hafva en, som kupde biträda honom i de
"mong och åtskillelige ärender och saker på fremmende tungemål», dem
han dittills sjelf måst uträtta. »Derigenom», skrifver konungen (som då
nyss varit sjuk), »haffue Vij så förarbetet och besvägt Oss, ati Vij haflfue
det nu hoss Oss dageligen i hender röön, och fölger Oss utan tvifl så
länge Vij leffue.»
3 Stiernmans Riksd.-bcslut, 1 del., s. 137—171.
4 Ännu äro i de flesta tyska stater provinsernas styrelse uppdragen
at regeringskollegier af sådan inrättning som dei\ af v. Pyhy för
Vestergötland bestämda.
6 Så kallades nu de bland rikets råd, dem konungen utvalde till
sina egentliga rådgifvare. De öfrige voro i riket kringspridda och samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
