Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3M
VETENSKAPLIGA AFHANDLINGAR. 4
förene hade varit vana för sakfall. uppbära, men
häradshöfdingeräntan eller fordringen skulle häradshöfdingen
behålla för sitt omak, på det han alla saker rätteligen
ransaka och rättvisligen döma skulle, så väl med frälset
som med skatte- och kronobönder». I öfrigt lofvade
konung Johan, att inga andra skulle till häradshöfdingar
och domare forordnas än de, som v^ro bland
adels-’ ståndet, »hvar eljest så många kunde finnas ibland adeln,
som dertill tjenlige och förfarne vore». Dock förbehöll
sig konungen att förläna åtskilliga namngifna
häradsrätter i Upland, Vestmanland, Östergötland, Småland och
Finland åt »sine dagelige hoftjenare och andre, antingen
de vore af adel eller icke», samt alla
häradshöfdinge-dömen i Norrland »åt hvilken honom helst syntes, emedan
uti de landsändar vore inga adelsmän boendes»1.
Sålunda kommo, jemte furstarne af konungahuset,
äfven den högre och lägre adeln i besittning af nästan
hela den allmänna lagskipningen i riket. De särskilda
förläningarna deraf voro mer eller mindre vinstgifvande;
men äfven der konungen behöll sina sakören var
domare-embetet en af de rikaste inkomstkällor. Lagmans- och
häradshöfdingeräntorna uppgingo till vida högre belopp2,
än man nu skulle, utan närmare kännedom deraf, kunna
sig föreställa. Af den lott i böter, som efter de gamla
lagarna tillföll allum mannum inom häradet, var domaren
enligt landslagen berättigad till en tredjedel, men ofta
tog han väl för sig allt eller det mesta, hvadan det uti
riksdagsbesluten af den 24 Juli 1599 och den 22 Mars
1604 blef förklaradt, att en hälft af häradets sakören
skulle inläggas i häradskistan och häradshöfdingen få
behålla den andra hälften. Oaktadt myntets försämring
1 Adl. priv. af den 9 Juli 1569.
2 01. Rabenius har i Diss. de Antiquis Vesirogothia Legiferis, pag. 46
och 47, meddelat en uppgift på den inkomst, som friherre Gabriel
Oxenstierna år 1618 hade af lagmansembetet i Vestergötland. Efter Rabenii
beräkning skulle den hafva uppgått till värdet af minst 3,000 tunnor
spanmål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
