- Project Runeberg -  Valda skrifter af Hans Järta / Första delen /
283

(1882-1883) [MARC] Author: Hans Järta With: Hans Forssell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svenska lagfarenhetens utbildning. 2,283

allmogens hemman till ett stort antal underlagda adeln,
hvilken nu sökte göra gällande det begrepp om kronans
eganderätt till all ofrälst jord, som konung Gustafs
öfverste kansler v. Pyhy hade från Tyskland infört. Jemte
de årliga räntorna af dessa hemman ansågs äfven
grunden vara förlänad. De åboar, hvilkas arfsrätt till
hemmanen ej kunde bestridas, förklarades väl vara orubbliga
i sin besittning deraf, så länge de utgjorde skatterna;
men tyngden af dessa försvårades genom åtskilliga
utomordentliga tjenstskyldigheter, hvartill förläningstagarne
yrkade och öfverdrefvo kronans rätt. På detta sätt
kunde skatte bonden utarmas samt derigenom och genom
♦ flera ännu olagligare medel tvingas att öfverlåta
eganderätten till sin jord åt frälsemannen, som endast fått
ut-skylderna deraf sig förlänade1. Vidare blef det i en
tid af allmän oreda svårt för mången bonde att styrka
sin odalrätt. Skarpt uppdrogs skilnaden emellan krono- .
hemman och skattehemman, och mäktiga intressen
förenade sig att hänföra till den förstnämnda klassen all
jord, hvartill åbon icke kunde med ovedersägliga skäl
bevisa laga egendomsfång. Nu frambragtes ock det
föregifna Helgeandsholmsbeslutet,S kraft hvaraf alla
hemman, som utom de åldriga bygdelagen under tre hundrade
år blifvit uppröjda, skulle vara kronans. I sammanhang
härmed och då konung Johan III var i behof af penningar,
ej blott för krigsutgifterna utan äfven för de betydliga
kostnaderna af sin hofhållning och sina byggnader, på-

hållare) äro. Så hafva de och det förgätit, att K. M:t hafver mehr gifvit
dem till evärdelige ägor och ägendom, än deras föräldrar någon tidh ti 11-

förende af någon konung bekommit hafve;–-de äro nu, som unna

konungen värst Uh vedergälla ondt för godt, och är det en stoor
otacksamhet af dem, att de, så länge de hafva haft något i förläning, bekände
de sig hafvat af cronan; men så snart de bekommit det arfveligen, så
räkna de det icke mehra för någon välgärning, uthan kallat deras arf.»
Bil. till Werwings hist., s. 53 och 54.

* Härom må läsas Kongl, resolutionerna på allmogens besvär af den
24 December 1627, \ 4, af den 27 November 1643, \ 1, af den 19 Mars
1649 o. s. v. Jfr Botin, 1. c. 2 del., s. 167 - 8.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:10:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hansjarta/1/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free