Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA LAGFARENHETENS UTBILDNING. 2,311
Ibland lagkunniga svenska män stod under sin tid
Erik Sparre säkerligen främst. De skrifter af honom,
hvilka ännu äro bevarade, hvaribland må nämnas den
Pro Lege, Rege et Grege samt Postidata nobtlium, vittna
om en vidsträckt kännedom af rikets lagar och stadgar,
förenad med en skarp omdömesförmåga. Den
förstnämnda af dem röjer också flerestädes sin författares
insigter i den romerska lagen, hvilken han kallar »den
skäligaste, som någon tid, näst Guds lag, hafver varit»,
äfvensom i Teodalrätten, den han visar sig hafva
grundligen studerat. Erik Sparres tänkesätt var, såsom alla
hans ståndsbröders, aristokratiskt. Men i Postulata
nobi-lium yrkade han ej mera, än hvad redan tid efter annan
blifvit adeln beviljadt, och ej ens allt detta. I skriften
Pro Lege, Rege et Grege försvarade han med de
kraftigaste skäl konungens högsta välde äfven inom
fursten-dömena.
Af många anledningar hade mot slutet af det
sextonde århundradet och början af det sjuttonde svenska
ynglingar begifvit sig utom riket att vid berömda
akademier i Tyskland studera. Då ännu var lärdomen icke
så söndrad i särskilda vetenskapsgrenar, som den
sedermera blifvit. Till den allmänna bildningen hörde
teologisk och juridisk kunnighet, ej mindre än historisk och
lingvistisk. För all speciell lagfarenhet gälde den
romerska rätten såsom en gemensam förnuftsgrund, för all
statsförvaltning såsom ett skälighetsmönster. I Tyskland
hade den dels undanträngt den ursprungliga germaniska
rätten, dels omskapat och vanskapat denna. Samma öde
syntes förestå den gamla svenska rätten, då flera unga
män, bildade vid de tyska universiteten, återkommo till
fäderneslandet att der såsom statsmän eller lärare verka.
Men de i själskraft och snillegåfvor yppersta ibland dem,
en Axel Oxenstjerna, en Johan Skytte m. fl., hade ej
studerat bort sitt svenska sinne. De beredde dessa Gustaf
Emellertid var han utan tvifvel äfven rättslärd, hvadan han ock, då Svea
hofrätt stiftades, blef till assessor der utnämnd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
