- Project Runeberg -  Valda skrifter af Hans Järta / Första delen /
353

(1882-1883) [MARC] Author: Hans Järta With: Hans Forssell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSKA KYRKANS YTTRE SKICK EFTER REFORMATIONEN. 353

att göra konungen »reda och gunst» derför. Deremot
skulle bötas »konunge och eij biskope» för delicta carnis
af alla slag och grader, för våldsgerningar inom kyrka
eller kyrkogård, för sabbatsbrott, för mened samt för
flera andra uppräknade förbrytelser, öfver hvilka det
förut tillhörde biskoparne att ransaka och döma och
som då skulle med böter till dem, dels allena, dels
gemensamt med konungen, försonas. Väl upprepas icke
alla dessa stadganden uti kyrkoordningen af 1571, som
förnämligast hanOlar om läran och ritualen. Men der
stadgas dock uttryckligen, att »kyrkiones dom icke går
på någors meriniskios lijff, lekamen, gods eller äghor,
hvilken öfverhetena tillkommer, utan allenast går på
bansmål och hvad thertill hörer», och rörande dessa
föreskrifves ingen annan bestraffning än ett varsamt
bruk af uppenbar skrift och »kyrkionepst eller boot»,
genom hvilken syndaren »sig förlikar med församlingen»,
samt af bannlysning, hvarvid dock borde föregå
förmaningar, och detta yttersta andliga tuktomedel icke ah-’
vändas utan mot uppenbarligen och groft lastbare, som
sig icke bättra och sin synd bekänna ville. »Ingen skal»,
säges det, »för någre verldsliga saker skull, såsom för
geld eller annat sådant, banlyst varda, utan allenast för
grofva laster och missgierningar, och äntå icke annars,
än han, effter christeliga förmaningar, bliffver obotferdig.»
Biskop eller de, som han dertill förordnade, skulle ega
att döma öfver äktenskapssaker, »ändock the mera lyda
under verldslig dom, än kyrkiones, likvel effter the nu
så long tijdh, nemliga nestan alt sedan öfverheeten kom
til christen troo, hafva varit under kyrkiones dom och
domare1»; dock »ther någon svår fall förekomme, som
öfverheetens macht och authoriteet föruthan icke kunde
sliten varda, så skulle man slikt skjuta henne i hender».

Om tillsättning af biskopar stadgar den ofvannämnda
kyrkoordningen, att då ej mera såsom i kristenhetens

1 I Augsburgiska bekännelsen medgifves ock biskoparne domsrätt

i äktenskapsmål, men endast såsom jure humano dem uppdragen.

Järta, Skrifter. I. 23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:10:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hansjarta/1/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free