Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA KYRKANS YTTRE SKICK EFTER REFORMATIONEN. 37 I
icke sjelfve hvad the sjunge» o. s. v. — Ytterligare
poli-miserar han emot calvinisternas lära om nattvardens
sakrament, upprepar sina klagomål öfver förrädares lögner
och förklarar sig hafva »ännu mycket att seija them till
svar, men vilja qvart behålla thet till ett allmenligit
prestemöthe».
Om uppriktigheten af hvad konung Johan uti denna
på ett då ovanligen rent språk1 och med dialektisk
skicklighet författade sermon anfört till försvar för de
påbjudna religionsbruken gifva både hans karakter och
försvarsskälens slingrighet anledningar att tvifla. Troligt
<eller rättare otvifvelaktigt är dock, att de, som härutinnan
ledde honom, ville vida mera än han och visste det
säkrare2. Emellertid är likväl den ifrågavarande handlingen
både ett ibland många märkligt vedermäle af den
bitterhet, hvartill å ömse sidor söndringen i sinnena var
uppdrifvet och ett rysligt vittnesbörd om den svenska
kyrkans dåvarande förderf. Till någon del torde detta
urskulda konungens afsigt med försöken att inom henne
framtvinga en annan ordning, om också befästad af en
vidskeplig lära. Man skall alltid hafva svårt att, utan en
innerlig kännedom af den tidens alla förhållanden, fälla
om dessa försök och öfver mängden af deras befordrare
en dom, som vore ofelbart rättvis.
Det allmänna prestmöte, som konung Johan hade
förklarat sig sinnad att anställa för att befästa sin liturgi,
blef sammankalladt — men icke af honom, utan efter hans
död och under Sigismunds frånvaro af hertig Carl samt
då till liturgiens förkastande. Allmänt bekanta äro
de händelser, hvilka närmast föregingo det i Sveriges
häfder evigt minnesvärda Upsala möte 1593. Det var
egentligen ett andligt koncilium, men dervid infunno sig,
1 De många grofva uttrycken uti en for öfrigt med så mycken
skicklighet skrifven kunglig handling stämpla den allmänna råheten i
tidens seder.
2 Se kardinal Hasii bref hos Baazius samt de utaf Geijer anförda
utdragen deraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
