Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o VITTRA UPPSATSER, TAL OCH ÄREMINNEN.
vitterheten och konsterna. Men hans broder, med en
lika upphöjd själsodling, ehuru icke med ett lika ska-
pande snille, värderade och beskyddade dem. Lustbar-
heterna vid hofvet fortforo att vara lifliga och smakfullt
ordnade", fastän sällan lysande; ty den redlige förmyn-
daren använde icke dertill statens medel, utan belastade
sig med enskild gäld för de ökade utgifter, som rikssty-
relsens värdighet honom ålade. Den stora svenska tea-
tern upprätthölls, en mindre öppnades och blef riktad
med nya snillealster, ibland hvilka var Adlerbeths öfver-
sättning af Racines Phedra och Hippolyt.
Den unge konungen uppnådde den ålder, då han
skulle vara myndig att sjelf styra. En skälig grannlagen-
het förbjuder mig att om hans regering säga mer, än
att dess början lofvade nationen hvad under en mindre
orolig tid fortgången må hända hade uppfylt. Den styrka,
som riket under freden vunnit, bevarades några år genom
en af kloka embetsmän ledd, berömlig förvaltning af den
allmänna nyttans angelägenheter. Till dem räknade dock
icke den strängt hushållsamme konungen några ädlare
bildningsanstalter, ehuru de redan stadgade fingo bestå.
I samma mån som de stora verldshändelser, hvilka han
med sin otillräckliga kraft ville styra, kränkte hans stolt-
het och fördystrade hans lynne, blef han ock mera obe-
nägen för alla verldsliga uppenbarelser af det sköna och
ljufva.
Den vitterhet, som Lovisa Ulrika och Gustaf den
tredje hade uppdragit, bar nu likväl mognade frukter.
Kellgrens, Gyllenborgs och Creutz’ samlade arbeten hade
redan blifvit utgifna, och allmänheten emottog ytterligare,
jemte fleres, Leopolds, Oxenstjernas och Adlerbeths. På
skådeplatsen uppfördes Virginia samt Adlerbeths berömda
tragedier Ingiald Illrada och Kelonid. Men den beundran
de vunno var mera enskild och tillfällig än den, hvarmed
sådana skänker åt nationen i förflutna dagar upptogos.
Den allmännare känslan för skaldernas konst aftynade.
Konungen gaf dock några vedermälen af sin nåd och sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
