Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNE AF G. J. ADLERBETH. 6l
aktning åt de vitterhetsidkare, som Gustaf den tredje
älskat. Adlerbeth, hvilken förenade med snillets rätt
dertill äfven sådana medborgerliga förtjenster, som nu
ansågos redbara, utnämndes 1801 till kommendör af Nord-
stjerneorden.
Det var naturligt, att de sinnen, hvilka allt mera och
mera stelnade af tröghet under en tung styrelse, skulle
fördöma det lifliga och lätta i nationens lynne under
Gustaf den tredjes. Det är en vanlig tröst för den trumpne
att med högmod öfver sin overksamma dygd klandra
den fröjdefulles menlösa glädje, en vanlig slughet af den
skenhelige att med bannor öfver andras njutningar hellre
än med försakelser af egna ådagalägga sitt förakt för
jordisk flärd. Många anledningar förenade sig derför
till den beskyllning för lättsinnighet, hvilken man nu
började att utkasta öfver det föregående tidehvarfvet.
Den saknade icke all grund; Athen var icke och kunde
ej vara ett Sparta. Men den har intill våra dagar blifvit
utan granskning upprepad ifrån man till man samt med
öfverdrift och orättvisa fallit på konung Gustaf den tred-
jes hof och på hans vittra nöjen. Uti begge deltog
Adlerbeth, och hans minne fordrar således att beskyll-
ningen undersökes. Jag har redan sökt, visa hvad vår ,
tid är skyldig åt Gustaf den tredjes bemödanden att
förädla sitt folk, och jag har med vördnad nämnt några
af hans enskilda vänner och af hans hofmän. Ibland
mängden af dessa hafva icke alla kunnat utmärka sig
genom ryktbara värf, men aldrig har kan hända uti hvil-
ken samling som helst af unga män, gynnade af lyckan
och frestade af dess förförelser, hederns grundsatser varit
mera allmänt gällande och med mera ömtålighet vår-
dade än i detta talrika hof. Det gifves dock en skilnad
emellan lättsinnighet och ett lefvande sinne, känsligt för
milda njutningar. Det tunga är det då alltid redbart,
eller det redbara alltid tungt? Har man då aldrig sett
någon i yttre seder sträf man obetänksamt öfverlemna
sig åt sina begär med en vild yra? Denne tröge, olustige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
