Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNE AF G. J. ADLERBETH. 69
bedöma? Denna sällsynta förening sågo vi hos friherre
Adlerbeth och rönte verkningarna deraf i hans bemö-
danden att främja, alla nyttiga och sköna yttringar af
statens lifskraft, men äfven i hans sorgfällighet att bevara
de organer, genom hvilka den flutit till oss ifrån våra
fäder. Den allt begripande nyhetsmakaren skall finna
det vara lätt att genom enklare medel åstadkomma en
hastigare och derigenöm förökad rörelse af samma kraft.
Men den evige, allvise skaparen uppstälde ej ett verk af
raka oböjliga rör för att genom dem låta sin anda ledas
ifrån tomma rum till tomma. : Han väfde naturens fibrer
att sammanhålla dess yexlande alstring, böd blodet att
löpa uti grenade ådror till och ifrån hjertat samt stad-
gade för menniskosjälen den lag, att hon. skulle uppfånga
sanningen och binda den fria dikten uti nätet af retliga
nerver.
Endast tre år återstodo af friherre Adlerbeths lefnad,
sedan han drog sig ur en ombytlig verld.för att ostörd
af dess buller njuta det oförgängliga från en länge för-
svunnen. Öfversättningarna af Horptii oden och af Ovidii
metamorfoser blefvo alstren af denna hans ledighet
ifrån statens värf, jag säger icke hvila, ty han för-
smådde henne. så länge hans själ kunde verka, och
han nödgades icke heller att emottaga henne förr än i
grafven.
En sådan aldrig tröttnande drift till arbete var hos
denne ovanlige man desto mera aktningsvärd, som lyck-
liga omständigheter och en tidigt insamlad skörd af ära
befriade honom från behofvets tvång eller namnlystna-
dens retelser dertill. Att gagna sitt fädernesland var
målet för alla hans mödor.
Gagneliga voro ock alla hans verk, de första ej min-
dre än de sista. En yngre tids friare, lynne må förkasta
de regler, härledda från den grekiska konstens enfald
och åskådliga skönhet, som han, följande Corneilles, Ra-
cines7 och Voltaires efterdömen, sorgfälligt iakttog i sina
tragedier. Man skall dock erkänna, att dessa i sin art
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
