Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 VITTRA UPPSATSER, TAL OCH ÄREMINNEN.
för att afväga det mått, som hans nation må åtnjuta i
den milda skaparens gåfvor, eller mödosamt använda en
låg räknekonst för att uppställa bokslut mot en ädel
fosterlandskänslas fordringar? Men staten är icke en sam-
mansättning af döda hjul utan af lefvande mennisko-
krafter, som inbördes röras och röra, icke ett slutet hus-
håll, hvars förnödenheter endast vägas och mätas, utan
ett andeligt samfund, som vårdar och främjar det heliga
på jorden. Hvarje nation är en framskridande sång, eller
en del deraf, uti menäklighetens epos, diktadt af den
evige för att uppskrifvas af tiden. Ingen dödlig fattade
dess vidd, men då hopen gradvis ser de stumma teck-
nen och fäster vid dem ljud och stafvar dessa tillsam-
man och binder enkla begrepp vid de enkla orden, då
anar det odlade snillet handlingens gång, då hör skalden
de skiftande tonernas rytm och skådar det oändliga
spegladt i begränsade bilder. Staten är ett konstens
verk, men den höga, den fria konstens. Dess former
böra vara förståndsenligt sammanfogade, men de böra
ock lifvas af en anda, som endast känslan och icke be-
greppet fattar. Och då blifver intet enda af dess värf
ringa, intet utan en djup betydelse för skalden eller för
någon, hvars hjerta en skön konstbildning förädlat. Sätt
honom på domaresätet, och han skall icke afmäta sitt
nit för rättvisans helgd efter föremålens yttre storhet,
icke anse det vara mindre skönt att bevara den fattiges
rätt till sin ärfda teg än ädlingens till sin lysande ätts
stamgods. Använd honom i någon gren af den allmänna
nyttans förvaltning eller i den offentliga uppfostringens
mödosamma kall, och han skall i delarna vårda det hela,
ty han känner det harmoniska i naturens lif, han vet, att
äfven rotens yttersta trådar suga jordens närande saft
till ekens krona, att äfven det späda löfvet inhemtar lju-
sets föda åt stammen. Huru ännu vigtigare är det icke
för samhället, att dess högsta angelägenheter ledas eller
åtminstone bevakas af ett poetiskt sinne, förenadt med
en historisk förmåga att undersöka och en filosofisk att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
