Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Om Sveriges läroverk - Tillägg och upplysningar införda i andra upplagan - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVERIGES LÄROVERK. 559
VII.
(Sid. 5H—5’i3-)
Hvad jag här yttrat har blifvit med stränghet — att ej
säga värre — tadladt uti den år 1843 utkomna skrift om våra
elementarläroverks brister, hvilken jag i mitt företal antydt.
Min öfvertygelse om klassiska studiers gagnelighet äfven för
verldsmän är ingalunda ny. De yttrades redan för 1900 år
sedan af en man, hvilkens ära ännu icke kunnat fördunklas
— af Cicero. Man. må erinra sig, att för hans tids romare
var grekiska litteraturen den klassiska eller humanistiska, den,
hvarefter den romerska småningom bildades, den, som han,
mera än någon annan bland hans medborgare, studerade. I
sitt försvarstal för en grekisk poet, Archias, hvars vunna ro-
merska borgarerätt en råhetens sakförare sökte bestrida, er-
kände han sig genom sådana studier, hvilkas bildningskraft
han högeligen prisade, hafva forkofrat sin duglighet till offent-
liga värf. Han medgaf likväl — såsom jag det också uttryck-
ligen medgifvit — att stora naturliga anlag kunde göra bristen
på lärd bildning omärklig. Men han påstod — såsom jag ock
påstått — att, när dessa anlag förstärktes af förädlande stu-
dier, så uppkomme derigenom något »præclarum’ac singulare».
Sanningen häraf bestyrkes ännu i våra dagar af Englands
store statsmän, äfven af dess fältherrar och i allmänhet af
hvarje engelsman, som gör anspråk på något anseende. Jag
må ej endast nämna en William Pitt, en Edmund Burke, en
George Canning, en Ch. Fox och deras likar. Ingenting är
vanligare än att, uti de ståtliga talen i brittiska parlamentet,
höra inblandade kraftfulla latinska versstrofer och sentenser —
ett bruk, hvilket förutsätter, att de förstås och deras vigt kännes
af hela församlingen. Icke länge sedan lästes, om mitt minne
ej bedrager mig, i något af våra tidningsblad latinska poemer,
författade, till sin ålderdoms förljufvande, utaf den gamle mar-
kisen af Wellesley, fordom general-guvernör i Ostindien
och såsom sådan eröfrare af det stora riket Mysore, derefter
någon tid minister för utrikes ärendena, sedermera vice-konung
i Irland m. m., en af de ärorikaste engelska statsmän. Ännu
nyligare, vid berättelsen om den utmärkte engelske generalen
Grahams död, tillädes uti någon tidning, att han var synner-
ligen bevandrad i den klassiska litteraturen. Att ibland oräk-
neliga sådana exempel anföra ännu flera vore öfverflödigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
