Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klippblock för att öfverskåda det område, hvilket natten åter
lagt under hans herravälde. Om dagen kan väl
menniskan kallas bergens och slättens beherskare, men om
natten är det ostridigt lejonet. Från den otydligt sedda
stenlika gestalten på klippan skallar ett djupt, obelåtet
rytande, som, studsande tillbaka från de skrofliga bergen,
återljuder som ett oredigt mummel och talar om styrkan
hos det väldiga djur, som tydligen så utan ansträngning
kan förskaffa sig gehör på en omkrets af några mil.
Derpå afbryter ett djefvulskt tjut, åtföljdt af ett långt
utdraget skrik, nattens djupa tystnad och antyder, att
vargen drager ut på rof. Brådskande tysta gestalter
glida förbi jägaren för att försvinna i skogens snår, i
det en instinktiv fruktan tyckes afhålla dem från ett
angrepp på menniskan.
Små krälande djur röra sig raskt öfver de torra
bladen, medan sakta vingslag leda jägarens
uppmärksamhet på en spöklik fogel, som flaxar omkring honom
likt ett väsende från en annan verld.
Plötsligen spritter jägaren till vid bullret af en
kamp, åtföljd af ett dödsskri, medan de uppskrämda
djuren en stund springa af och an för att derpå åter
sjunka tillbaka i sin ursprungliga likgiltighet. Kanske
har ett lejon hemtat sitt aftonbyte midt ibland en
betande hjord, eller en leopard rifvit antilopen, för hvars
öfverrumplande han redan en halftimme legat på lur.
Derpå följer efter larmet en så djup ostörd tystnad, att
den ensamme vandraren tror sig höra de lätta, flyende
molnen öfver sig eller en lidelsefullt älskad stämma
från sitt fädernesland. Dock midt i faran och scenens
nyhet kräfver naturen ut sin rätt: den resande inslumrar,
obekymrad om hyänans skratt eller leopardens skrik, för
att kanske drömma om det fjerran fridfulla hemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
