Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var redan öfver midnatt, när Hans började
sin vakt, medan hans följeslagare lågo i djup sömn.
Systrarna skyddades för daggen genom ett öfver tre
käppar upphängdt ylletäcke, som bildade ett slags tält.
De båda holländarne lågo under ett par buskar och
hade höljt öfver sig med hästtäcken.
Ehuru Hans höll ett fiendtligt angrepp för
osannolikt, ställde han sig dock på endast några stegs afstånd
från de båda flickorna och lyssnade med största spänning
till hvarje ljud, som afbröt nattens tystnad, för att
förebygga hvarje möjlig fara.
Så snart mörkret höljt sin mantel öfver jorden,
återstår för jägaren endast ljudet till att upptäcka en
annalkande fiende, ty synkraften är nu onyttig, och en
man, som flitigt öfvat sin hörsel, är i stånd att urskilja
ljud, som för nybörjaren äro fullkomligt ohörbara. Det
är underbart i huru hög grad synens, hörselns och till
och med luktens kraft är utbildad hos män, hvilka äro
vana att se sitt lif beroende af sina sinnens skärpa.
Vi alla förstå mycket väl att urskilja en förtrogen väns
steg från en främlings, utan att vi kunna göra oss reda
för denna företeelse; likaså vet den skolade jägaren
genast, om en hyäna eller en antilop går förbi honom,
om en menniska eller ett djur rör sig i hans närhet.
Med en blandning af öfverraskning och tvifvel
trodde sig Hans strax vid början af sin nattliga vakt
höra en mans steg. Under några minuters tid afbröts
nattens djupa tystnad endast af de sofvandes tunga
andedrägt, hvilken omständighet icke var utan sin fara,
då de djupa andedragen lätt kunde tränga till en kaffers
eller ett lejons skarpa öron. Hans ville likväl icke
väcka slumrarena, förrän han var öfvertygad om, att
han ensam icke var fienden vuxen. Han hade klart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
