Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vårt och de stackars flickornas lif beror nu af skenbart
obetydliga småsaker.
De tre männen satte sig, så att en hvar af dem
kunde öfverblicka en tredjedel af horisonten, och ingen
fiende närma sig från hvad rigtning som helst utan att
blifva sedd. Natten var så stilla och klar, att man
kunde höra hvarje ljud på betydligt afstånd. När
lejonet knipit sitt byte, hade det släpat bort det endast
några steg och derpå börjat sin måltid. Sedan djuret
stillat sin hunger och dragit sig tillbaka en kort sträcka
för att sofva, kastade sig andra smärre djur öfver
qvarlefvorna af måltiden.
De stackars halft uthungrade hästarne hade man
sorgfälligt bundit för att hindra dem att springa bort.
Deras frustande och deras oro utvisade, att de voro
medvetna af sin fruktansvärda fiendes närhet, men deras
svaga tillstånd tycktes nästan ha gjort dem likgiltiga för
faror, som under andra omständigheter skulle ha gjort
dem utom sig.
Sedan en lång tystnad och den spändaste
uppmärksamhet öfvertygat jägarne, att ingen ögonblicklig
fara hotade, hviskade Hans:
– Lejonet hade utan allt tvifvel våra hästar i
kikaren, när matabilen kom i vägen för det. Jag förvånar
mig öfver, att icke ännu en krigare var med honom.
– Det är eget, att han råkade i klorna på ett
lejon i samma ögonblick, som han tänkte öfverfalla oss, –
hviskade Victor; – det är första gången, som ett lejon
visat mig en tjenst; det har besparat oss krut och bly.
– Morgonen är nära, – sade Hans, – det blir
ljusare i öster. Om bara hästarne ville hålla ut, ty
af dem beror hufvudsakligast vår säkerhet! Huru långt
torde vi ännu ha qvar till våra landsmän?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
