- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
68

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rötter och föll, så lång han var, till marken. I ett
nu var han åter på benen, men icke ett spår stod att
upptäcka af hans motståndare, och allt hvad han kunde
iakttaga, var ett sakta prasslande bland bladen. Detta
var emellertid tillräckligt för att öfvertyga honom om
hans fiendes närvaro; när derföre Victor och Bernhard
vaknade vid bullret af hans fall och frågade hvad som
förefallit, hviskade Hans: En ensam matabili har
försökt öfverfalla oss under sömnen.

– Hvar är han? – sade Victor, – har han
undkommit?

Innan Hans kunde svara, afbröt ett nytt buller,
hvilket kom de tre männen att hårdare omfatta sina
gevär, den djupa tystnaden, medan de båda flickorna
vaknade med ett anskri af förskräckelse. Det var ett
lejons ursinniga rytande, åtföljdt af ett menskligt
dödsskri, knastrandet af något skört, och derpå det belåtna
grymtandet af ett vidunder, som fångat sitt byte.

– Matabilen har fallit offer för ett lejon, –
hviskade Hans, – och har följaktligen kanske räddat
en af oss. Katie, var utan fruktan. Faran är förbi,
lägg dig åter och försök att sofva. Vi behöfva först
bryta upp om två timmar.

– Hvad var det för ett förfärligt buller, Hans?
Jag drömde, att du vardt dödad.

– Nej, Katie, jag är frisk och sund, gud vare
lof, det var endast ett vildt djur, som förorsakade
larmet. Lägg dig att sofva igen och var öfvertygad,
att vi tre skola hålla god vakt.

– Vi måste nu alla hålla oss vakna, – hviskade
Hans till sina följeslagare, – ty detta lejon kan locka
hit andra. Vi vilja sätta oss rygg mot rygg och icke
yttra ett ord, förrän det är oundgängligen nödvändigt;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free