Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans hade på nytt vändt sig till hästarna och
sade nu:
– Det finnes ännu en möjlighet, att rappen är
frisk. Du, Victor, eller du Bernhard, sitter genast
upp och rider till vårt läger. Der meddelar du våra
vänner, att vi blifvit efter i vildmarken. Jag har ännu
hästar stående der och tviflar icke på, att man skall
hjelpa oss. Vänd derpå tillbaka med hjelp och hästar,
och vi äro räddade.
– Och hvar ämnar du hålla till så länge, Hans? –
frågade Victor.
– Vi begifva oss till den der höjdkedjan; der
finnas hålor och klyftor nog, hvarest vi kunna finna
en smygvrå för Katie och hennes syster; förlita dig i
öfrigt på en gammal van jägare. Så länge jag lefver,
skola de hvarken svälta ihjel eller tillfångatagas. Hvem
af eder vill således begifva sig af? Det är lika farligt
det, som att stanna. Du, Bernhard, är den lättaste
och bör följaktligen kunna rida fortast. Om sex dagar är
du tillbaka, och till dess ha vi vant oss vid lefnadssättet.
– Om Victor icke har något deremot, så vill jag
gifva mig af och detta ju förr dess hellre; men vore
det icke skäl att först skjuta ned lejonet, som dödat
matabilin? det torde eljest bli en obehaglig granne, då
det nu fått smak på menniskokött.
– Vi vilja hellre låta det vara, – sade Hans; –
ett skott på en så stilla dag som i dag kan höras på
en omkrets af tio mil. Äfven kan lejonet kanske blifva
oss nyttigt.
– Huru! Menar du, att det kanske skall döda
ännu en matabili?
– Icke det, – sade Hans, – men ju hastigare
våra hästar blifva uppätna, dess bättre. Snart skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
