- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
72

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gamarna infinna sig och så länge svärma kring detta
ställe, som det ännu finnes en köttbit på benen. Denna
omständighet skulle lätt kunna locka hit en matabili
och leda till upptäckten af våra spår. Så snart vi
uppnått bergen der, fruktar jag icke för något lejon;
det är derföre bättre, att vi spara krut och bly för
farligare fiender.

– Det är sannt, – utropade de båda andra; –
men låt oss för ro skull taga stället, der lejonet dödade
vilden, i skärskådande.

De tre jägarne skredo försigtigt framåt åt det håll,
der lejonet ännu kunde ligga gömdt, och iakttogo hvarje
buske rundt omkring. Snart hade de uppnått det ställe,
der matabilin blifvit söndersliten. Lejonet hade släpat
kroppen med sig ungefär femtio steg och derpå börjat
sin måltid, hvilken afslutats af hyänor och schakaler,
så att endast ett par knotor antydde, att ett menskligt
väsende här fallit offer för vilddjuren.

– Detta hade äfven kunnat blifva vårt öde, –
sade Hans, i det han pekade på qvarlefvorna. – Det
var guds vilja, att vi skulle blifva förskonade och vår
fiende duka under. Låt oss nu vända tillbaka och
träffa våra förberedelser. Vi vilja taga sadlar och betsel
med oss, då vi kunna komma att behöfva dem för de
nya hästarna. Således nu till arbetet, och du,
Bernhard, laga dig genast af. Du hittar väl vägen, icke
sannt?

– Jag hoppas det; mitt enda bekymmer är, att
hästen icke skall stå ut. Antingen bringar jag eder
snar hjelp, eller sätter jag lifvet till – lita på mig,
Hans.

Och med ett hjertligt farväl red Bernhard sin väg.

Hans företag var förenadt med icke ringa fara,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free