- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
77

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och man beslöt derföre att uppskjuta kokningen, tills
det blifvit mörkt.

– Om vi nu göra upp eld, Victor, – sade Hans,
– så kan man se röken milsvidt, och den skulle lätt
kunna förråda oss. Om natten kunna vi med lätthet
hindra eldskenet att synas, och om röken behöfva vi
då icke bekymra oss. Vi måste steka vår föda för
hela veckan på en gång; då ha vi åtminstone denna
fara bakom oss. För öfrigt skulle jag gerna vilja knipa
ännu ett far guineahöns och fasaner.

Hans skar sig några starka käppar, med hvilkas
tillhjelp det lyckades honom att slå ihjel några höns.
Gruineahönsen försökte dölja sig i det höga gräset och
läto nästan trampa på sig, innan de flögo bort. Utom
hönsen samlade Hans ett stort antal ägg, så att
flyktingarne snart voro försedda med riktig föda för hela
veckan utan att ha behöft lossa ett skott.

Hans började nu skära en mängd långa raka käppar,
hvilka han med en fots mellanrum lodrätt nedstack i
marken framför ingångarne till hålorna och sedan
genomflätade med vågrätt lagda qvistar. Det hela
täcktes med långt gräs, och före solnedgången hade hålorna
antagit gestalten af för blåst och regn fullkomligt
skyddade kammare. Sedan anbragte han skickligt några
grönskande trädgrenar framför alltsammans.

Sedan Hans slutat sitt arbete, ropade han på
Katrine och sade:

– Icke sannt, Katie, på något afstånd ser man
ingenting annat än ett par buskar?

– Det är mycket bra gjordt, Hans; men jag
fruktar, att om fienden skulle lyckas uppnå denna klippa,
så äro vi ohjelpligen förlorade.

– Visserligen, Katie, derföre vilja vi hoppas, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free