Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det icke skall lyckas dem; i alla händelser skulle några,
af dem få bita i gräset vid försöket. Men nu får jag
lof att tänka på maten; vi behöfva alla en varm bit.
Så snart det blifvit mörkt, gjorde Hans upp eld i
en fördjupning af klippan och var just sysselsatt med
villebrådets stekning, när han varseblef konturerna af
några gestalter högst uppe på de angränsande klipporna.
När han reste sig upp, försvunno dessa gestalter, innan
det var honom möjligt att tydligt urskilja dem.
Emellertid hade han sett nog för att vinna den öfvertygelsen,
att det endast kunde vara buschmän eller kaffrer. Hans
förlorade icke ett ögonblick, utan skyndade genast
tillbaka till hålorna för att underrätta Victor, hvarpå de
båda männen fattade sina gevär och begåfvo sig till en
punkt, hvarifrån de kunde öfverse den klippkedja, på
hvilken Hans märkt gestalterne.
De behöfde icke vänta länge, ty snart aftecknade
sig åter de mörka figurerna tydligt mot himmelen. De
räknade ungefär tjugu man, och Hans lade handen på
Victors axel, hviskande: »Det måste vara buschmän.»
Omöjligen kunde de förmente buschmännen ha hört
Hans’ sakta ord eller sett hans rörelse på detta
betydliga afstånd; likväl försvann i ett nu liksom genom
trolleri hela skaran, utan att minsta ljud framträngt till
jägarnes öron.
– Victor, – utropade Hans, – detta kan icke
vara några jordiska fiender. Jag har dödat mer än
tjugu kaffrer i mitt lif, detta är kanske deras andar,
som komma för att plåga mig? Alla har jag dödat i
ärlig kamp om mitt eget lif eller om min boskap; nyss
kunde intet lefvande väsen ha hört eller sett mig, och
just som jag höjde armen, sjönko alla ned i klippan.
– Se, se, Hans, der äro de åter. Tydligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
