Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tre eller fyra man, som marscherade före
hufvudtruppen, tycktes tjenstgöra som vägvisare. Ehuru
regnet till en del måste ha utplånat spåren, tycktes denna
omständighet knappast utgöra något hinder för
matabiliernes snabba framträngande; emellertid hyste Hans den
förhoppningen, att spåret skulle alldeles upphöra på det
ställe, der de döda hästarne lågo. Emellertid hade han
sett nog för att finna sig föranlåten att väcka sina
följeslagare och att uppsöka ett gömställe, hvarifrån han
kunde iakttaga sina förföljares alla rörelser.
Så snart förberedelserna voro träffade, iakttogo
Victor och Hans med spänning fiendernas annalkande.
Med en uthållighet, som skulle ländt spårhundar
till heder, följde matabilierne flyktingarnes spår, och när
de iakttogo några gamar på träden i närheten af
hästkropparna, påskyndade de sin marsch.
Snart hade de upptäckt de döda hästarne och
omedelbart derpå äfven skallen af den af lejonet dödade
matabilin. Sedan de noga undersökt marken rundt
omkring, kommo de till det resultat, att ehuru alla hästarne
så när som på en voro döda, holländarne likväl på det
ena eller andra sättet måste ha fortsatt sin flykt. Första
frågan var nu, i hvilken rigtning de skulle fortsätta
förföljelsen. Att afgöra detta var en svår sak, då det
sista strida regnet utplånat hvarje spår från den hårda
marken, men de öfvade vildarne spridde sig i olika
rigtningar, och slutligen lyckades det någre af dem att
upptäcka märkena efter hofvarna af Bernhards häst.
Matabiliernes glädje vid denna upptäckt var stor;
de trodde, att de tre männen brutit upp till fots och
satt de båda qvinnorna på hästen; derföre antogo de,
att resan endast kunde ske helt långsamt, så att all
utsigt var för handen för dem att upptäcka flyktingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
