Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
i det han svängde skölden för att ådraga sig vildarnes
uppmärksamhet, ropade han: »Mena bo (ungefär: hej,
holla!)» Zuluerne hade genast märkt honom, och då de
icke kunde tro annat, än att deras förmente landsman
ville gifva dem någon upplysning rörande fotspåren, så
stannade de för att höra, hvad han hade att förkunna.
Hans pekade nu med skölden i motsatt rigtning mot
den, hvari han ämnade fortsätta sin färd, och ropade
på äkta kafferdialekt: »Un lungo Jiambili Jcona (den
hvite mannen har gått ditåt»).
- Har du sett honom? - var den fråga, som
härpå helt naturligt följde.
- Ja, han gick, när solen ännu stod högt, -
svarade Hans.
Då han fruktade, att man kunde bedja honom
komma ned, så ropade han: »Höfdingen skickar mig.
Hwnpa guthle (lycklig resa)», och utan något vidare
försök att dölja sig skyndade Hans sin väg i motsatt
rigtning mot den utpekade.
I början trodde Hans, att hans plan fullständigt
lyckats, ty zuluerne följde utan vidare den af honom
angifna rigtningen, i det de ifrigt blickade omkring sig
efter den hvite mannens fotspår. Han hade redan
till-ryggalagt en mil, när zuluerne, som icke kunde
upptäcka några fotspår, anade oråd och återvände till det
gamla spåret.
Emellertid ilade Hans med uppbjudande af alla
sina krafter framåt för att uppnå Tugelaflodeii, vid hvars
skogrika, af klyftor uppfyllda stränder han hoppades
finna ett säkert gömställe. En kort tid hade han
förlorat zuluerne ur sigte, men snart såg han dem
nedstiga från det berg, som han nyss öfverskridit, och
tjutande storma efter honom med höjda spjut. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
