- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
161

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

161

att hjorden bestod af fyra elefanter, hvilka alla voro
beväpnade med stora huggtänder.

- Jag skall taga djuret till höger, - sade Hans, -
tagen j två af de andra. Vi vilja rida emot dem och
skjuta från sadeln.

De tre jägarne skilde sig litet, i det en hvar red
fram mot den elefant, som han utvalt åt sig, och tillika
inrättade de det så, att de möjligast samtidigt skulle
uppnå djuren. Emellertid hann Hans sist fram, då han
hade längst af de tre att rida, och ville just trycka af,
när elefanten skrämdes upp af Victors och Bernhards
dubbelskott. Hans kula träffade endast djurets hufvud
och försatte det i ett sådant raseri, att det med ett
högt, hest skrik stormade in på Hans.

Hans undvek med lätthet angreppet, och elefanten
fortsatte sitt rasande lopp, i det han tog en motsatt
rigtning mot den, som de af Victor och Bernhard sårade*
djuren hade valt. Hans följde efter, och ehuru hans
andra kula inträngde i elefantens bog, fortsatte det
väldiga djuret sitt lopp med oförsvagade krafter. Ständigt
på nytt utsände Hans sina kulor, dock skenbart nästan
utan verkan, och först sedan Hans såg sig långt skild
från sina kamrater, störtade vidundret till marken och
afbröt i fallet sina båda väldiga tänder.

Hans befriade genast sin trötta häst från sadeln
och lät honom beta, medan han slog sig ned bredvid
sitt byte. Enligt sin uppskattning hade han ridit ungefär
åtta mil från det ställe, der han sköt första skottet.
Han beslöt att först rasta en timme och derpå vända
om. Medan han satt sålunda och blåste tjocka rökmoln
framför sig ur sin pipa, öfverraskades han af ljudet af
menskliga röster i sin omedelbara närhet, och när han
vände sig om, såg han ett dussin till hälften beklädde

11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free