- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
179

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förlorat engelsmannen ur sigte. Antingen nu den
engelske befälhafvaren var försedd med någon utomordentligt
god kikare, eller på slaffartyget något ljus oförsigtigtvis
lemnats brinnande, hade man i hvad fall som helst på
krigsskeppet iakttagit motståndarens förändrade kurs, och
knappt hade den senare inslagit den nya rigtningen,
förrän han fick se engelsmannen på ett afstånd af en
half mil styra emot sig. Om bord på slafskeppet råkade
nu allt i liflig rörelse; fartyget vände på nytt och åter
gick det framåt med vinden. Emellertid för sent.
Blixten af en kanon, åtföljd af den döfva knallen och
hvinandet af en kula i luften, bevisade, att krigsskeppet
icke ville låta sitt byte undkomma. I hastig följd
hveno nu kanonkulorna öfver fartyget och mellan
masterna, dock utan att träffa någon mast eller rå. Redan
började slafskeppet åter vinna på sin förföljare, när
stormasten slutligen träffades af en svår kula och brast
under tacklingens tyngd.

Kaptenen ropade åt sitt folk att göra däcket klart,
medan han förbannade sitt hårda öde, ty på räddning
var knappast att tänka. Mot båtarna hade han kunnat
göra motstånd, men omöjligen mot sjelfva krigsskeppet.
Han ropade derföre några ord till sin förste maat, som
genast firade ned en båt, medan kaptenen skyndade ned
i kajutan och åter kom upp med en tung pung, som
otvifvelaktigt innehöll guld; och innan ännu manskapet
han gissa hans afsigt, lemnade han fartyget tillsammans
med förste maaten i hopp att uppnå kusten, som icke
var mera än femtio mil aflägsen. Genom mastens fall
hade fartyget blifvit förvandladt till vrak, och snart hade
krigsskeppet uppnått sitt byte. Från däcket ljöd frågan,
om man frivilligt ville gifva sig, och då ingen annan
svarade, ropade Hans:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free