Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGUFEMTE KAPITLET.
Båtfärd på hafvet. – Stormig sjö och vidriga vindar. – Öarna.
Hafvets egendomliga fosforescerande lysande, hvarje
gång årorna doppades i vattnet, gjorde den första båtens
kurs så märkbar, att laternan var så godt som
öfverflödig. För matroserne, som voro vane att kryssa i
dessa farvatten, erbjöd denna anblick ingenting nytt,
endast Hans och zuluerne betraktade den sällsamma
glansen med beundran. De senare satte det i något
slags förbindelse med det brinnande fartyget, och trodde
att detta var orsaken till den skenbara elden i vattnet.
Emellertid fästes båtbesättningarnes uppmärksamhet snart
på en svärm marsvin, som muntert tumlade fram på
hafsytan.
– Jag fruktar att vi snart få motvind, – sade
löjtnanten, – ty marsvinen simma vanligen mot vinden.
– Kunna de då känna vinden på förhand? – frågade Hans.
– Hvad de känna, vet jag icke, – gaf löjtnanten
till svar, – men det vet jag, att när marsvin i lugnt
väder simma i en bestämd rigtning, så höjer sig
vanligen inom några timmar en vind från det hållet. Framåt,
gossar; vi vilja så mycket som möjligt närma oss kusten,
innan vinden kommer. Men der är den ju redan och
midt i ansigtet på oss. För starkt får han icke blåsa,
ty då blir det svårt att hålla kursen.
Ett sakta luftdrag började sätta det spegelblanka
hafvet i rörelse. Då vind och vågor verkade mot
hvarandra, så bröto sig vågorna mera, än eljest skulle ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
