Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rädda sig ur det farliga granskapet, när det vackra
fartyget med alla de tjutande gestalterna och sina
stympade lik försvann under oceanens glatta spegel. Ett
ogenomträngligt mörker följde på den förra klara glöden,
och den fruktansvärda anblicken hade så gripit
åskådarnes sinnen, att för några ögonblick dödstystnad
herskade i de båda båtarna.
Löjtnantens röst afbröt först tystnaden, och det
förekom alla som en vederqvickelse att förnimma en
mensklig stämma.
– Jag skall tända på en laterna, – sade han, –
så att vi kunna hålla tillsammans; kanske lyckas det
oss att ännu rädda någon fattig sate. Håll er i vår
närhet med er båt, Jones.
– Skall ske, herr löjtnant, – lydde svaret.
Under den följande fjerdedels timmen uppehöll man
sig på det ställe, der slaffartyget sjunkit, derpå
rådfrågade löjtnanten kompassen, fattade rodret och gaf
befallning till uppbrott.
– Om vi icke få motvind, – sade han, – så
kunna vi i morgon afton vara i Simons-Bay. Hållen
eder nu styfve, gossar, och låt oss af alla krafter draga
fördel af hafvets lugna yta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
