Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Spegels Lefnadshistoria och Praktiska Verksamhet - 3. Spegel som informator. Studier och disputationsprof i Lund. Estetiska intressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 Josef Helander.
professorn i historia och praktisk filosofi Erik Elfvedalius som
respondent på en uppsats i etiken, de Virtute Heroica (2 ark
in 4:o)1, och något öfver en månad senare (den 30 juni s. å)
disputerade han under professorn i matematik Anders Spoles
præsidium om Succincta Maris descriptio (7 ark 4:o)2.
Nästföl
1 Som ett karaktäristiskt prof på denna tidens akademiska filosofi må i
korta drag afhandlingens innehåll refereras: Det heroiska dygdebegreppet
bestämmes så, att det »är en slags från höjden gifven färdighet att med fasthet
och framgång underkasta sig sådant, som är mycket svårt för andra, och detta
med sådan skicklighet, att en öfvermänsklig styrka uppenbarligen framträder.
Men denna dygd plägar vanligen åtfölja ädla anlag, och den kommer ingen till
del utan en särskild Guds nåd, hvarför den också mycket skiljer sig från den
mänskliga och allmänna dygden, emedan de, som äga denna dygd, komma till
större likhet med Gud än hela den öfriga massan af människor». Gent emot
»politiores literature magistri», hvilka förneka Gud som verkande orsak till den
heroiska dygden, häfdas här som dess direkta orsak Guds ledning och nåd
och som den indirekta dels lysande karaktärsgåfvor och ett efter allt ädelt
sträfvande sinnelag dels fast arbete, ihärdighet och frimodighet. Subjektet för
denna dygd är en viljeriktning eller ett förnuftigt begär. Mellan den heroiska
dygden och den allmänt medborgerliga eller moraliska är ej en artskillnad, utan
blott en gradskillnad, så att de dygder, man redan har fröet till, äga i den
heroiska sin yppersta blomma, »ty ej blott i moraliska dygder, utan äfven i
intellektuella dygder förskaffar sig den heroiska ypperligheten en plats och
kräfves åtminstone för att åstadkomma dygdens väsen hos dem, som hafva utmärkta
gåfvor och som kunna få heroernas storslagenhet». Denna dygdens höjdsumma,
som är nödvändig för staten, kan äfven tillkomma kvinnorna, men ligger hos
barnen ännu i hopp och väntan. Beträffande hedningarna ställer sig
afgörandet svårare, ty där verklig gudskännedom saknas, där saknas ock ett verkligt
mål för dygden, hvarför många hedningar öfvat dygden blott af begär efter
rykte, belöning och hedersställen, men liksom Aristides dyrkat det dygdiga i
dygden, så må man ej heller frånkänna hedningarna möjligheten af sedliga
gerningar. I lif och handling visar sig lätt, hvilka som varit genomträngda af denna
dygd, ty de mäta icke lyckan efter rikedomen, utan fråga allenast efter dygden,
hvars sällhet och belöning de bära i eget bröst. De kunna ej såras af något
annat än sina egna fel och frukta ej att dö, om ej för egen skuld, »och med
begärlig mun skulle Socrates tömma giftet, emedan det ej är fläckadt med
något hans eget brott». Som den direkta motsatsen mot denna dygd ställes
Oneiót7s, som är en sinnesart, hvarunder man utför hvad rysansvärdt som helst
blott och bart på grund af begäret att begå brott. Sådana vilddjur voro
Kristian II i Sverige, Englands Cromwell m. fl., hvilka »under beständiga mord
afkastat vördnaden för mäniskoblod och liksom på ett köttorg offrat åt sig med
allas blod».
2 Författaren lämnar här en öfversiktlig behandling af hafvet i allmänhet,
dess »omkrets, lopp och krökningar» samt fördelning i ytterhafvet eller Oceanen
och de inre hafven. Slutkapitlen röra sig kring hafvets natur och »mera
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
