Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Spegels Lefnadshistoria och Praktiska Verksamhet - 10. Spegel i sin studerkammare. Personliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haquin Spegel, hans lif och gärning. 173
gör »then oskrymtade bekennelse at iag som en fattig Undersåte
wördade then Salige Konungen som en Gud på Jorden och elskade
honom nest Gud i himmelen, thet är öfwer alt thet som på Jordenc
är, hwilket Gud best wet»1. Till Gud och konungen kan allt det
återföras, som den enskilde uträttar för statens väl2. Folket skall
vårdas och taga emot och handla, inspireradt ofvanifrån. Därför
har konungen ensam rätten till lagstiftning, lagskipning och
beskattning. Men å andra sidan tillkommer det konungen att utan
bihänsyn vara den gudomliga rättvisans tjänare. »Konungar hafwa
stor mackt öfwer andeligit och werldsligit stånd, mackt til at göra
ordningar i landet och i kyrckan, mackt til at fordra skatt och
tull, mackt til at straffa alla ogärningsmän, etc. men all theras
mackt skal syfta ther til, at Guds ära må befrämjas, at lag och
rätt wid mackt hållas, rik och fattig wid sin wälfärd orubbad
beskyddas; ja, at alle måge lefwa uti et roligt och stilla lefwerne /
uti all Gudacktighet och ärlighet»3.
I uppfattningen af statens ändamål som i hufvudsak ett
etisktreligiöst ändamål ägde Spegel en teoretisk förutsättning för
öfvertygelsen om ett ogrumladt samförstånd och en lycklig samverkan
mellan de politiska och kyrkliga intressena. Hans orubbliga
förtroende till konungens personliga fromhet och kärleksfulla
omvårdnad om allt, som subordinerade under honom, gaf den praktiska
lösningen af frågan om maktförhållandet mellan stat och kyrka.
Högsta ledningen af det kyrkliga kunde ej hvila i bättre händer
än konungens. Dennes öfverhöghet fann han sanktionerad genom
bibliska utsagor, och han erkände såsom god och lycklig den
prästerskapets ställning inom staten, som fixerades i Karl XI:s
kyrkolag. För honom personligen och för hans sträfvanden fanns intet
tryckande däri, och han inleddes aldrig i konflikter, som eggade
honom att fixera något svårlöst motsatsförhållande mellan statens
sfer och kyrkans. Men ägde den andliga odlingen sina hängifnaste
1 Bref af den 17 januari 1698, fol. 8 sid. 341, Växjö.
2 Jfr t. ex. personalierna öfver Fleming.
3 Spegels Passions-Andackt sid. 283 - 84.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
