Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Spegel som Episk-Didaktisk skald och som Psalmförfattare - 13. Guds Werk och Hwila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 Josef Helander.
I metriskt afseende har Spegel troget slutit sig till förebilderna.
Liksom du Bartas och hufvudparten af Arøboes verk är hans
dikt affattad på alexandriner, regelrätt och pedantiskt utmäjslade.
Cæsuren iakttages, och versraderna äro till stafvelsetal och fötter
fullt korrekta. Men du Bartas växlar mellan manliga och
kvinnliga rim. Arøboe begynte på hexameter med manligt rim i midten
och kvinnligt vid slutet af hvar versrad. Då detta vardt honom
för svårt, öfvergick han redan i Første Dags første Anhang till
alexandriner med idel kvinnliga rimslut. Olyckligtvis har Spegel
slafviskt följt honom härutinnan och dymedelst fått sin dikt att
löpa ut i en för örat parodisk och söfvande enformighet. Den
stafvelseräknande franska alexandrinen med dess ofta nog
anapestiska klangfärg är i musikaliskt afseende vida mer tillfredsställande.
Men inom sitt slag är denna den dåtida epikens modevers af
Spegel väl behandlad. Felen mot rytm och accent kunna icke
räknas till mer än ett par tiotal (t. ex. ellér, brått óm), och
rimmen äro väl gjorda. Det är sällsynt att finna så omaka rimpar
som »orkar—mörker», »meteorer— förlorar», »Sphærer—loverar»,
»inbillar—uppfyller».
Spegels inledningssång till Skaparen är liksom Arøboes
affattad på rimmade hexametrar men utan manligt rim vid
cæsuren. I de små dikter på lyriska versmått, hvilka efter Arøboes
mönster ange innehållet för hvar sång, är det metriska schemat
icke med samma säkerhet genomfördt som i själfva skapelsedikten
och i de små inledande helsningsdikterna.
Efter det dråpliga företalet på prosa har Spegel infört en af
honom i Linköpingsmanuskriptet egenhändigt nedskrifven hyllning,
kallad »Mercurius Til Thet Ädla och Dygdesamma
Sweriges Fruntimmer». Denna dikt är i ledig språkbehandling och
rytmens välljud ett litet lyriskt mästerstycke:
Kunde iag Demanter schrifwa /
Och hwart Ord een Perla blifwa
Wore sljkt ändå ej wärdt /
At J skolen thet berömma
Ty hwad Eder teckes drömma
Öfwergåäår hwad iag haar lärt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
