Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Spegel som Episk-Didaktisk skald och som Psalmförfattare - 13. Guds Werk och Hwila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haquin Spegel, hans lif och gärning. 233
tagelser och karaktärisera med kärnord ur det svenska
hvardagsspråket. Den stilens energi och kraftiga ordrikedom, som fanns i
högsta mått hos Stiernhielm, präglar hans behandling af natten,
sömnen, Medevi hälsobrunn eller beskrifningen af jorden på Noe
tid, hvilken betydligt utvidgats i andra upplagan. Samma fläkt af
gladlynt karolinsk anda och kärlek till den naturalistiskt målande
frasen återfinnes i slutorden till vinrankans beskrifning:
Men nu med Swälljare / Ölholkar / Bacchi Bröder /
Wjn-Swampar / Suputs-Barn / Glaas-Kempar / C irces-Söder /
Herr Nimmer-nychter med thes torstige Gesäller /
Dregg-Leppar / fuchtigt Folk / och hvad the kallas heller
Beschrifwa meer här om / ty iag wil ljtet stjga
Bort til it annat Trää thet iag ej måä förtjga. (Sid. 123.)
Men detta rent nordiska drag, begäret att jonglera med djärfva
fraser och lekfullt öfverdådigt kasta fram de starka orden som
släggslag, förvanskades allt för lätt genom främmande inflytande.
Gripen af beundran för särskildt den homeriska diktens epitet hade
senrenässansen begynnt allmänt eftersträfva att genom öfverraskande
sammanställningar och nybildade ord åstadkomma en målande
stil. Du Bartas efterfikade dylika effekter till den grad, att han
råkade i vanrykte som plejadens enfant terrible. Arøboes försök
att öfverföra den franske mästarens typiska fraser till danskan
väckte äfven Spegels konstruktionslusta till lif, ehuru han iakttog
större urskillning och måtta än dessa förebilder. Afsedd verkan
uppnår Spegel, när han talar om
Then Guld-Glöd-röda Sool / then Silfwer-blanke Måna.
Mindre lycklig är sammansättningen »mos-grå-rutue stubbar»
eller benämningen »Land-watnigt kloot» för jorden. Det
obegripligas område närma sig hans bilder i sådana uppskrufvade uttryck,
som då han kallar stjärnorna »Rubine-Lius-Cronor» och
»DemantsLampor», luften »Regnetz Brunn» och »Stormens Ruste-Kammar»,
hjärnan »Siälens Canceli» etc., eller när han affärdar hafvet med
följande klangramsa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
