- Project Runeberg -  Haquin Spegel : hans lif och gärning intill år 1693 /
295

(1900) [MARC] Author: Josef Helander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Spegel som Episk-Didaktisk skald och som Psalmförfattare - 16. De allmänna dragen af Spegels psalmlyrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Haquin Spegel, hans lif och gärning. 295

renhet och styrka. Men psalmbokskommittéernas synpunkt, ett
allsidigt och bekännelsetroget återgifvande af kyrkolärans fakta,
skärptes därjämte. Att härunder psalmens lyriska element ofta
blef åsidosatt är naturligt. Spegels hymndiktning är uttryck för
denna tidstendens, i det att hvarje strof innehåller något s. a. s.
kyrkligt reellt. Några af hans psalmer äro sålunda ren
läroutveckling (som katekespsalmen n:o 3, dop-psalmen n:o 13 och
nattvardspsalmen n:o 16) eller äro genomfördt didaktiska (som 211,
276, 278 m. fl.), och han vänder sig i dessa direkte till människan,
under det Skaparen omtalas i tredje person. Främsta rummet inom
denna grupp äger n:o 211, »Oss Christna bör troo och besinna»,
som utgör en bearbetning af slutorden i Mattei sjätte kapitel.
Denna psalm är ctt af dessa verk, som vuxit sig samman med
folkanden och haft en i tusentals människors utvecklingshistoria
danande betydelse. Dess doft af hvilande förtröstan och trygg
hängifvenfet fyller människohjärtat och bringar en utom all hvardaglighet :

4. Så sörjer eij för thetta lifwet / Fåfängt the sigh här ock plåga /
Eij för thess tarfwer och brist; Som wänta all werldzlig
förTy Gudh som thet hafwer gifwit / måga /
Wil ock försörja thet wist. Igenom sin klokhet och konst.
Hwij tage wij på oss all mödan?
Är lifwet eij mera än födan / Seer liljorna hwilka vprinna
Och kroppen än klädernas skiul? På markene när hon är grön /
The intet arbeta och spinna:
5. Seerfoglar themlufften mån bära/ Doch är theras fägring så skiön/
Som hafwa eij wett eller skiäl / At Salomon fast han war
mächFast the hwarken såå eller skära/ tig /
Försörjer doch Gudh them wäl. War eij i sin klädnat så
prächÄren j icke bättre än slike / tig /
Som Gudh hafwer redo giordt Som ett af the blomstren är.
rike
Vthaf sin kunskap och nådh. Om Gudh nu så gräset bekläder /
Som wäxcer och wahrar så kort/
6. Eij kan medh sin omsorg vth- Och man vnder fötterna träder:
rätta Skulle han tå glömma oss bort?
En liten till wäxten och kropp / O j kleentrogne och swage /
At han någon aln kan sättia Som stedze bekymrens och klage/
Til längden / och höija sigh op. Som wiste eij Gudh edcr nödh.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 01:56:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/haqsplif/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free