Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hårda tider
87
tighet för sin egen del och för att han var mån
om sitt landskaps anseende här på gården.
Den halffulle Lehtimaa anade genast med den
drucknes misstänksamhet sin kamrats tankar, tydde
hans undersökande blick alldeles riktigt, blef
sårad i sin stolthet, så att hans häftiga
österbott-ningsblod kom i svallning, lyfte häftigt upp sitt
hufvud med de simmiga ögonen och sade
utmanande:
— Jag är väl lika mycket österbottning som
du och kan nog reda mig bland andra om det
gäller.
Kalle Pihl kände till de sinas styfva lynne,
han gissade att här kunde det komma till
obehagligheter för honom, om han icke gaf med sig,
och därför sade han i sin lugnaste beskyddarton:
— Ingen har ju sagt dig någonting. Hvad
är det då du väsnas för?
Lehtimaa gitte icke svara honom, han kände
sig plötsligen helt fiendtligt stämd mot Kalle Pihl
för att denne lockat hans prästbetyg af honom
och för att han själf varit dum nog att låta sig
lockas. Här i de andras närvaro försvann
respekten, som han på tumanhand kände för Kalle
Pihl, och han beslöt att icke als bry sig om
honom i kväll, då han i alla fall icke hade att frukta
någon hämd, emedan han dagen därpå skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
