Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I io
hårda tider
täcka motstånderska, som satt där med den hvita
hufvudduken skjuten i nacken, kinderna röda af
farten vid gungandet och blicken glimmande käck,
spänd i förväntan på att hon skulle få en ny pik
att vända igen mot sin långe deloman. Kring
mun och ögon ett drag som af löje, bakom
hvilket dolde sig en upprörd, egensinnig, sårad stolthet,
som var beredd både att anfalla och försvara sig
ursinnigt. Och han hesiterade igen, det blef kanske
han som drog det kortaste strået —! Han fick
ett intryck af att det var klokast att taga sig i
akt för den flickan. Bakom hennes retsamma
väsen låg det både beslutsamhet och kraft, det
såg man. Och för första gågen i sitt lif kände
han en liten smula respekt för en varelse af det
andra könet.
Hans långa paus följdes med otålighet af
de andra. Hans bestämda uppträdande i början
hade redan ingifvit dem hopp om att de här
ändtligen hade en främmande karl, som icke lät Anna
Mellilä topprida sig likt alla andra. Man hörde
ett mummel:
— Stå på dig, österbottning!
— Kan en kvinna göra dig svarslös?
Men österbottningen dröjde alt fortfarande
att upptaga ordstriden.
Då såg Anna Mellilä missaktande på honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
