Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
håbda tider
— Nej, sade Lehtimaa, jag vet det. Och som
jag inte är någon röfvare, kan ni åtminstone låta
mig värma mig en smul, innan jag går vidare.
Han närmade sig spiselelden gnidande
händerna och höll käbblet uppe så länge som möjligt
för att få tid att värma sig. All hans forna
stolthet och själfkänsla hade farit sin kos, och han
bar upp de värsta tillmälen bara för att få stå
nära elden en stund till. När hans besök hotade
att aldrig taga slut, sade torparen bestämdt:
— Nu kan det vara nog. Har du då ingen
skam i dig, karl?
Jo det hade Lehtimaa ändå, han såg långt på
torpfolket utan ett ord och lämnade stugan utan
ett tack. När han gått läste de dörren om honom.
Och så stod Lehtimaa i sin eleganta bonjour och
sommarmössa ute i vinterkvällen, tog sin yxa på
axeln och hade nära en mil till närmaste by.
Men han hade värmt sig vid elden, och hans
stelnade blod kom i fart igen. Ju snabbare den
flöt genom ådrorna, desto mera brännande kände
han vreden och skammen flamma upp. Det var
märkvärdigt, men den bröt ut först när han lämnat
stugan och hörde dörren låsas igen om sig. Och
den bröt ut med en sådan kraft, att han dunkade
med yxhammaren i stugväggen och gick sin väg
storsjungande en nidvisa. Hans röst dämpades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
