Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hÅrda tider
22 1
af snöfallet och ljöd skroflig och ful endast några
alnar fram i det mörka omkring honom. Då
kände han ånyo hungern skria, och med en
beslutsamhet, som han icke vetat af på länge, tog
han vägen åt Kotkais gård till. Han gick hastigt,
utan att rätt göra klart för sig hvart han ämnade
sig, drifven af hungern likt ödemarkens varg ned
mot de odlade bygderna och människorna.
Lehtimaa började känna sig modig och
hoppfull under den häftiga rörelsen, hans tankar blefvo
trotsiga igen, och han märkte icke att det var
febern efter de kalla dygnen i den dragiga ladan,
som brände honom i blodet. Han gick längs
vägar, där inga spår voro att se efter snöfallet,
tog af på en sidoväg, där han tyckte det passade
sig, och efter en timme såg han det glimta ljus
mellan stammarna. Han kom fram till ett enstaka
torp, som han tyckte sig ha sett förut, men först
när han gått förbi det och hörde sorl af rinnande
vatten, föll det honom in att det var Uramo
torp.
I detsamma blef han så andfådd och knäsvag,
att han måste sätta sig på en stubbe för att
hemta sig. Hans tinningar bultade, och det
susade honom i öronen som hade Uramo ström
blifvit ett helt vattenfall. Genom virrvarret af
yrvakna lidelser och oklara impulser steg en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
