Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 o
HÅRDA TIDER
med uttalandet af sin öfvertygelse att Lehtimaa,
som var en så beskedlig karl och som hon kände
i grund, trots sitt hat till den mördade visst icke
skulle kunnat vara i stånd till ett sådant dåd, som
det han var anklagad för.
Länsmannen vände sig förtretad om på
klacken, domaren bad vittnena och den anklagade
afträda och vände sig till nämden med ett:
— Det var lika långt som bredt!
Sedan gick han i goda tjugu minuter med
händerna i byxfickorna af och an framför den
sittande, allvarsamma nämden och konfererade.
Det sista vittnesmålet hade egentligen mera rört
den mördade Kalle Pihl, som tycktes ha varit ett
riktigt bofämne, än den anklagade, och rätten
ansåg sig slutligen efter mänga rifningar i luggen
och bakom öronen, icke kunna fälla honom i brist
på bevis. Opinionen var för Lehtimaa både bland
nämden och åhörarne. Humaniorakandidaten hade
kunnat väga sitt anseende som poet i
hufvudstadens literära kretsar på att han var skuldfri.
Domaren slog upp lagboken, talade med biträdena
och stannade vid beslutet att Lehtimaa borde få
gä väijemålsed och släppas fri. Hans lugna
uppförande inför rätten nyss, den främmande
kvinnans och Tenholafolkets vittnesmål värkade
afgörande mot åklagarens bristfälliga bevis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
