Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monte Carlo i korthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en dimmig höstafton i London, ett fönster i
Regent Street och en bok av Anatole France, som
föranledde min resa till Monte Carlo; vilket av de tre skälen
som var mest avgörande, vet jag ännu ej själv.
Skyltfönstret i Regent Street innehöll dels ett myller
av frestande affischer från alla jordens järnvägs- och
ångbåtslinjer, dels ett panorama av furstendömet
Monaco. Den dimmiga londonkvällen innehöll litet av
varje, vackra ljuseffekter från båglamporna,
orkestermusik av tusen bilar och trängsel av Londons
kvällshorder, men mest sot. Vad boken av Anatole France
beträffar, hade jag just köpt den i Oxford Street; det var
Le Jardin d’Epicure; och på mitt första strövtåg i denna
filosofiska trädgård hade jag stött på aforismerna om
spelet.
— Spelarna spela, som de förälskade älska, som
alkoholisterna dricka, av nödvändighet, blint, under
inflytande av en oemotståndlig kraft. Det finns varelser
som äro dömda att spela som det finns andra, dömda att
älska ... Och det finns förvisso i spelet något som
våldsamt spänner alla modigas nerver; det är icke något
medelmåttigt nöje att fresta ödet. Det är icke en njutning
utan rus att i en sekund smaka månader, år, ett helt liv
av fruktan och förhoppningar. Jag var knappt tio år
gammal, då M. Grépinet, min lärare, i skolan föreläste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
