- Project Runeberg -  I hasardens huvudstad /
15

[MARC] Author: Frank Heller
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monte Carlo i korthet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

underverk, underbara juveler, de skönaste kroppar
världen bjuder, och själar, till och med dem man ej
trodde vara till salu; alla dekorationer och hedersposter,
all jordens ynnest och makt. Vad säger jag? Den
innehåller något ännu bättre. Den innehåller drömmen om
allt detta. Och ni vill att man ej skall spela! — Och dock,
om spelet blott ingåve oändliga förhoppningar, endast
visade ett leende i sina gröna ögon, skulle man älska det
med mindre raseri. Men det har klor av diamant, det
är fruktansvärt, det ger, när det så vill, elände och skam;
därför tillber man det. — Den lockelse som faran bjuder
ligger till grund för alla stora passioner. Det finns ingen
njutning utan svindel. Den njutning, som blandas med
fruktan, berusar. Och vad är fruktansvärdare än spelet?
Det ger, det tager. Dess skäl äro ej våra skäl. Spelet är
stumt, blint och dövt. Spelet kan allt. Spelet är en gud.

Spelet är en gud. Det har sina tillbedjare och sina
fromma, som älska det för dess egen skull, ej för vad det lovar,
och som tillbedja det, när det slår. Om det plundrar
dem grymt lägga de skulden på sig själva, ej på spelet. —
Jag har spelat illa, säga de. De anklaga sig själva och
häda ej.

Jag läste detta på kaféet Ye Olde Gambrinus i Regent
Street, och omedelbart återvände mina tankar till
skyltfönstret mittemot. Jag såg framför mig hasardens
huvudstad med gulvita hus på palmklädda terrasser, mellan
ett hav och en himmel som tävlade om den djupaste
djupblå färgen; och när jag därunder stirrade ut genom
fönstret, såg jag trafiken i Regent Street bullra fram som
en smutsig och uppsvälld flod under ett piskande novemberregn.
Vagnarnas takpresenningar och polisernas
gummikappor glänste svartblanka i det elektriska ljuset,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:13:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hasard/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free