Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Och ulvar skola ligga bland fåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ett ögonblick, Georges. Var fanns du själv?
— I hörnet här mittemot, herr kommissarie, där
palmkrukorna står. Där hade jag gömt mig och låg
länge och väntade, som jag sagt, innan jag såg en dam
komma utför trappan...
— Förlåt mig, sade greve Berkenczy och reste sig.
Hur road jag än är av detektivberättelser, får jag tyvärr
bekänna, att jag inte i dag har tid att lyssna till den
tvivelsutan intressanta fortsättningen på vår unge vän
bartenderns roman. Som ni vet, direktör, måste jag
resa med tvåtåget. Vi få ordna uppgörelsen av den kinkiga
assuranshistorien en annan gång — jag kommer igen
om en veckas tid. Men för i dag fruktar jag att jag
ödslat bort mer tid än jag bort. Kom, Elga! vände han
sig till grevinnan. Ni ursäktar, greve Boujol-Thierry?
M. Pontet, som, under det dessa ord yttrats, ej tagit
sin blick från Georges, sade lugnt:
— Herr greve, jag beklagar, men lagen fordrar, att
ni för ögonblicket stannar. En eller ett par timmars
dröjsmål betyder väl för övrigt föga för er. Dessutom
är ni ju själv starkt intresserad i saken, och vi måste ha
en autentisk beskrivning på era juveler att sända våra
kolleger.
Halvt tvekande satte greven sig åter, och M. Pontet
sade:
— Fortsätt, Georges!
Georges började ännu engång:
— Jag såg damen komma nedför trappan, M. Pontet,
och gå bort till kontorsdörren. Sedan såg jag dörren
öppnas, och en maskerad man syntes ett ögonblick,
medan han lämnade en väska till damen; den var tung,
för hon tog den med båda händerna. Jag visste inte, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
