90 Så småningom har emellertid organisationssystemet blivit mera komplicerat. Basen till detsamma utgöres fortfarande av de lokala fackföreningarne. Till dem sker medlemsrekry- teringen direkt. Deras verksamhetsområden ha avgränsats antingen yrkesvis eller industrivis, men det har också före- kommit att avgränsningen företagits med hänsyn till arbets- fördelningen inom yrkena och industrierna, varvid verksam- hetsområdet ofta begränsats till ett företag eller en anlägg- ning. Förbunden, som bildats av fackföreningarne, ha följ- aktligen i flera fall mer än en lokalavdelning på en och samma plats. Ett sådant förbund, som t. ex. murareförbundet har en- dast en avdelning (fackförening) på varje plats. Det samma är förhållandet med t. ex. bleck- och plåtslagareförbundet, gjutareförbundet, tunnbinderiarbetareförbundet, kakel- och plattarbetareförbundet och frisörbiträdesförbundet. Må- lareförbundet, som ävenledes är ett typiskt yrkesförbund, har däremot tvenne lokalavdelningar i Stockholm, nämligen en omfattande måleriarbetarna i allmänhet och en omfat- tande endast dekorationsmålare, marmorerare och dylika specialister. I landsorten äger detta förbund däremot endast en avdelning på varje plats. Grov- och fabriksarbetareförbundet ägde i Stockholm icke mindre än åtta avdelningar så sent som år 1923, men har nu bl. a. på grund av omgrupperingar i enlighet med industriförbundsprincipen endast tre avdelningar därstädes, nämligen en omfattande byggnadshjälparbetarne och där- med närbesläktade arbetaregrupper, en bestående av arbetare vid en gummivaru- och remfabrik och en bestående av ar- betare vid en glödlampsfabrik. Förstnämnda avdelning ägde år 1932 i runt tal 7,300 medlemmar. I Stockholm med för- städer äger detta förbund ett tjugutal avdelningar. Transportarbetareförbundet äger åtta avdelningar i Stock- holm, representerande följande arbetaregrupper: hamnarbe- tare, transportarbetare, kolbärare och kolutkörare, maski-