107 till en radikal omgestaltning av hela samhällsordningen. Den företrädes av syndikalismen och kommunismen, medan re- formismen är befryndad med socialdemokratin. Den svenska fackföreningsrörelsen har stort sett alltid varit reformistisk och såväl landsorganisationen som de till densamma anslutna förbunden och fackföreningarne liksom också praktiskt taget samtliga utanför landsorganisationen befintliga förbund och deras fackföreningar äro typiska ex- ponenter för reformismen. Denna har alltid karakterise- rats av bemödanden att med hjälp av ett förhandlings väsen- de, som arbetarorganisationerna varit angelägna om att giva största möjliga effektivitet, förbättra arbetsvillkoren och göra arbetslivet redan i de kapitalistiska företagen så drägligt som möjligt. Kollektivavtalen återspegla denna reformism. I regel ha dessa avtal kommit till stånd såsom resultat av ett parlamentariskt förfarande och även i de fall, då man förhandlingsmässigt icke lyckats, utan arbetsinställelser eller andra stridsåtgärder befunnits vara nödvändiga som påtryck- ningsmedel, har detta strängt taget icke inneburit ett upp- givande av parlamentarismen som princip. Taktiken har alltså varit ungefär densamma som den, vilken det social- demokratiska partiet betjänat sig av. Sedan den allmänna rösträtten genomförts och följakt- ligen en demokratisk grundval skapats för detta partis strä- vanden, har det icke gärna kunnat bli tal om några utom- parlamentariska metoder för att främja dessa strävanden. För fackföreningsreformismen utgör den allmänna rösträtten ett betydelsefullt komplement till den parlamentarism, varav fackföreningarne betjäna sig på arbetsmarknaden och i ar- betsföretagen. Fackföreningsreformismen syftar nämligen till att icke blott förbättra arbetarnes villkor inom kollektiv- avtalets ram utan även att bereda arbetarne skydd och trygghet med hjälp av en sociallagstiftning och en social- försäkring. Arbetarskyddslagen, olycksfallsförsäkringslagen, arbetstidslagstiftningen etc. äro resultat av denna parlamen-. tariska strävan. Denna förutsätter i sin tur, att fackför- enings folket är politiskt aktivt.