116 i allmänhet vara att föredraga framför referenduminstitutet, men för att vid varje tillfälle garantera majoriteten avgö- randet skulle, såsom fallet är inom S. A. C., den regeln gälla, att kongressbeslut som icke fattas med 2/$ majoritet skall underställas allmän omröstning. Kärnan i de syndikalistiska decentralisationssträvandena ligger emellertid däri, att man vill geografiskt begränsa de områden, inom vilka besluten skola fattas. Man vill, i mot- sats till vad fallet är inom fack- och industriförbunden, hävda de lokala organisationsenheternas suveränitet, dock med den inskränkning, som angivits i den ovan citerade prin- cipförklaringen. ---------”Syndikalismens decentralisations- strävan innebär inte endast en överflyttning av det centrala organets befogenhet från en hand till flera eller alla, den innebär en inskränkning av detta organs befogenhet, en minskning av dess maktsfär, och följaktligen en utvidgning av de enskilda organisationsenheternas rätt att oberoende avgöra den eller den angelägenheten, alltså en vidgad lokal självstyrelse.” Detta är vad syndikalisterna kalla federalism. 4. Decentralistiska tendenser inom den reformistiska fackföreningsrörelsen. Det decentralistiska systemet har emellertid även föresprå- kare inom de s. k. reformistiska, till landsorganisationen anslutna eller utanför denna organisation befintliga fack- föreningarne. Till landsorganisationens kongress ha gång på gång inlämnats motioner, vari yrkats att förbunden skulle ersättas med lokala samorganisationer, varvid för- slagen motiverats med kravet på ”maktens överflyttande från ledarne till medlemmarne”. Även inom de olika förbunden har decentraliseringskravet flerfaldiga gånger varit föremål för diskussioner och beslut. Det har då i regel icke rört sig om organisationsformerna, utan gällt lokalavdelningarnes befogenheter inom det nuvarande organisationssystemet. Förbundskongresserna ha emeller-