117 tid merendels vägrat att bifalla detsamma. Det väckte därför stort uppseende, när metallindustriarbetareförbun- dets kongress år 1919 biföll ett förslag till stadge- ändringar, vari detta krav hade inrymts. Meningarne voro dock mycket delade — för förslaget avgåvos 108 röster, mot detsamma 92 —, varför kongressen fann för gott att låta företaga en allmän omröstning bland förbundets medlemmar. Resultatet av denna omröstning blev, att för- slaget förkastades, till och med inom den avdelning, (metall- arbetarefackföreningen i Stockholm) som hade framställt detsamma. Då det förnyades vid förbundets kongress år 1922 kunde det samla endast 56 röster av 189. Då detta förslag torde kunna göra anspråk på att bliva betraktat, som det fullständigaste och omsorgsfullast utarbe- tade av alla de decentralisationsförslag, vilka varit föremål för allvarlig behandling inom den reformistiska fackför- eningsrörelsen, bör en redogörelse för densamma lämnas i detta sammanhang. Om den i förbundsstadgarne fastslagna rätten för för- bundsledningen att under vissa förhållanden utfärda förbud mot strejk och vägra avdelning förbundets stöd hette det i motiveringen till förslaget: "En dylik princip måste vara förkastlig för en organisation, vilken bör ha till uppgift att samla industriens arbetare till kamp för högre lön, kortare arbetstid och för livets och arbetsförhållan- denas förbättring. Denna kamp riktar sig såväl mot den enskilde arbetsgivaren som mot det borgerliga samhället för övrigt, enär vi vilja omgestalta samhället på socialistisk grundval. Det är ju få- talsväldet — centralismen — i det kapitalistiska samhället vi be- kämpa, då bör konsekvensen bjuda oss att ej efterapa detta sam- hällssystem inom våra egna organisationer. Må ansvaret läggas, där det bör ligga, nämligen hos medlemmarne själva, vilka det egentligen bör tillkomma att föra strider.” De föreslagna ändringarne i förbundets stadgar gingo ut på, att arbetaregrupp eller avdelning, som önskade göra framställning angående ändringar i arbetsvillkoren, skulle underrätta förbundsstyrelsen därom, varvid styrelsen skulle