181 Man torde kunna utgå ifrån, att det beräknade antalet inom förbundens verksamhetsområden sysselsatta arbetare ungefär motsvarar det faktiska antalet f. n. organiserbara lönearbetare i vårt land. Att det är mycket mindre än det faktiska antalet lönearbetare framgår av en tabell, som vi i det följande skola återgiva med ledning av uppgifter ur statistiken över 1920 års folkräkning. Den procentuellt sämst organiserade arbetarekåren skulle enligt landssekretariatets beräkningar finnas inom handeln och närbesläktade näringsgrenar. År 1923 voro sålunda en- dast 5,5 % av dessa arbetare fackligt organiserade. Därefter kom jordbruket med endast omkring 8 % organiserade, ho- tell- och restaurangväsendet med 10,6 % och skogsbruket med omkring 14 %. Förklaringen till detta förhållande torde vara att söka dels däri, att man först under det senaste decenniet bedrivit en mera planmässig agitation inom dessa näringsgrenar och dels i de säregna förhållanden, som göra sig gällande där och försvåra en framgångsrik fackföreningsverksamhet. Om man vill söka sig ett säkert underlag för beräkningame av organisationsprocenten torde det därför vara riktigt att ställa dessa näringsgrenar i en klass för sig. Gör man detta komimer man till det resultatet, att de organiserade arbe- tarnes antal år 1923 utgjorde icke mindre än omkring 65 % av hela antalet organiserbara arbetare. Inom de näringsgrenar, där fackföreningsverksamheten bedrivits av våra gamla fackförbund, är organisationspro- centen i regel ännu högre. Ett undantag från regeln konsta- terar man inom väg- och vattenbyggnadsbranschen, där utav omkring 10,000 arbetare endast 1,740 eller 17,4 % äro upp- tagna som medlemmar på väg- och vattenbyggnadsarbetare- förbundets konto. Att märka är emellertid, att en stor del av arbetarne inom denna bransch äro organiserade i järn- vägsmannaförbundet, där de även efter omgrupperingen i industriförbund komma att ha san hem/vist. En icke obe- tydlig del torde finnas i de syndikalistiska organisationerna.