211 material för perioden 1912—1930 har givit följande resul- tat: Varaktighet Arbetsgivarnes Arbetarnes Kompro miss Okänt eller villkor fordringar Antal 0/ oavgjort Antal 0/ Antal 0/ Antal 0/ arb. /o arb. /o arb. /o arb. /o Högst 7 dagar 54,978 46,61 27,265 23,12 35,185 29,83 525 0,44 8---30 » 40,467 24,39 20,996 12,65 102,757 61,92 1,730 1,04 31---90 » 45,224 13,17 22,279 6,49 274,333 79,87 1,624 0,4 7 91---180 » 3,604 3,34 2,772 2,57 100,037 92,76 1,438 1,33 0 1,289 1,79 505 0,7 0 66,987 93,06 3,021 4,45 00 ► O Obestämbar 1,524 I3>14 5 0,04 6,007 51,78 4,064 35,04 tid ......... Av denna tabell framgår, att arbetsgivarne haft större möj- ligheter än arbetarne att genomföra sina villkor, oavsett ar- betsinställelsernas varaktighet. Särskilt frapperande är, att de s. k. rena arbetsgivaresegrarne överstego de s. k. rena ar- betaresegrarne t. o. m. ifråga om arbetsinställelser av så kort varaktighet som högst sju dagar. Av de arbetsinställelser, som hade en varaktighet av mellan 8 och 30 dagar, av- slutades icke mindre än 24,39 % i enlighet med arbets- givarnes villkor och endast 12,65 % i enlighet med arbetarnes fordringar. Proportionen mellan arbetsgivaresegrarne och arbetaresegrarne beträffande arbetsinställelser, som varade mellan 31 och 90 dagar, var ungefär densamma eller 13,17 % och 6,49 %. Däremot kan man konstatera en bättre balans ifråga om nästa grupp av arbetsinställelser, d. v. s. sådana som hade en varaktighet mellan 91 och 180 dagar, men då var det ett påfallande stort antal av inställelserna (93,06 %) som utmynnade i kompromisser. Tabellen ger vidare vid handen, att förutsättningarne för kompromisser ökas i samma mån som arbetsinställelserna draga ut på tiden. Det är slutligen anmärkningsvärt, att av de arbetsinställelser, vilkas varaktighet icke kunnat fastställas, ha 13,14 % resulterat i att arbetsgivarnes villkor genomförts, vilket torde ha inneburit, att någon organisationsmässig uppgö- relse mellan parterna icke träffats. Detsamma lär vara för-