212 hållandet med de 35,04 % av samma kategori arbetsinstäl- lelser, vilka i statistiken inrangerats under rubriken ”Okänt eller oavgjort”. Dessa konflikter ha, som man brukar säga, runnit ut i sanden, men de ha å andra sidan med hänsyn till sin omfattning spelat en mycket obetydlig roll. 5. Arbetsinställelserna och konjunkturväxlingarne. Det säger sig självt, att resultaten av arbetsinställelserna i hög grad influerats av den styrka, som parternas organisa- tioner förfogat över i numerärt hänseende, och av konjunk- turerna på arbetsmarknaden. Under åren 1903—1907 förfogade utan tvivel arbetarne i stort sett över ett bättre organisationsväsende än arbets- givarne, varjämte konjunkturerna voro på det hela taget förmånliga ur fackföreningssynpunkt. Antalet fackföre- ningsmedlemmar ökades under dessa år avsevärt, eller från 78,088 till 230,667 (inom landsorganisationen från 47,820 till 186,226). Av de arbetsinställelser, som inträffade under dessa år, avvecklades, om man lägger antalet berörda arbe- tare till grund för beräkningarne, 20 % i enlighet med ar- betarnes fordringar, medan 23 % avvecklades i enlighet med arbetsgivarnes villkor och 55 % medelst kompromiss.*) Den därpå följande femårsperioden 1908—1912 visade ett helt annat resultat. Då stannade visserligen arbetsgivarnes procenttal vid 22, men arbetarnes sjönk till 7. Under denna period utmynnade 71 % av arbetsinställelserna i kompromiss. Under samma femårsperiod utvecklades och konsoliderades arbetsgivareorganisationerna synnerligen kraftigt, konjunk- turerna försämrades och arbetskonflikterna tillspetsades så- som aldrig tillförne. Redan år 1908 började arbetsgivarne få övertaget och lyckades påföljande år med sina mycket omfattande lockouter tillfoga arbetarne ett nederlag trots att de tillgrepo ett så verkningsfullt försvarsmedel som stor- * Beräkningen är gjord på grundval av antalet av arbetsinställel- ser berörda arbetare.