227 konsekvenser, som deltagandet i andra förbunds arbetskon- flikter kunna medföra. Styrelsen krävde bland annat, att landsorganisationen skulle garantera förbundet ekonomiskt understöd åt medlemmar, vars solidaritet toges i anspråk av andra förbund eller deras medlemmar. Representantskapet svarade med ett uttalande, vari det n^anade förbunden att ”iakttaga den allra största försiktighet vid beslut om sympati- åtgärder och ej företaga sådana i andra fall, än då det med någorlunda visshet kan beräknas, att sympatiåtgärderna kunna begränsas till avsedd omfattning och äro av väsentlig betydelse för lösningen av pågående konflikt”. Däremot ansåg representantskapet sig vara förhindrat att göra några särskilda utfästelser om ekonomiskt understöd. Dylikt borde, som hittills, vara beroende av landssekretariatets prövning i varje särskilt fall. ”Understöd kan av sekretaria- tet, enligt landsorganisationens stadgar, lämnas endast då sekretariatet, på därom gjord framställning, hemställt om eller godkänt tillgripande av strejk eller liknande sympati- åtgärd”, resolverade representantskapet. Då transportarbetareförbundets kongress sammanträdde i augusti månad 1922 ägnades denna fråga mycken upp- märksamhet.. Förbundsstyrelsen hade framlämnat ett för- slag, gående ut på att förbundets avdelningar skulle till- hållas att icke utan förbundsstyrelsens medgivande låta en- gagera sig för sympatiblockader. Det hade nämligen visat sig, att förbundets avdelningar i vissa fall låtit sin solida- ritetskänsla komma i konflikt med stadgarne, vilket hade förorsakat förbundet icke blott tvister med arbetsgivare, trots att förbundet icke hade något otalt med dem, utan även stora utgifter. Framförallt hade det funnits anledning att reagera mot, att avdelningar engagerat sig för strider, som hade förts av utanför landsorganisationen stående förbund eller syndikalistiska organisationer. Förbundsstyrelsen ön- skade, att kongressen skulle understryka landsorganisatio- nens stadgebestämmelser och uttala, att förbundets medlem-