228 mar skulle fortsätta att utföra det arbete, som i vanliga fall åligger dem, till dess annorlunda, efter förhandling och över- enskommelse mellan förbundets styrelse och vederbörande sympatikrävande organisations styrelse, meddelats. Under debatten underströks starkt att det vore nödvän- digt att åstadkomma t>rdning ifråga om sympatiblockaderna. ---------”Det är nödvändigt, att vi tillförsäkra oss garan- tier mot blockadmissbruk från andra organisationers sida”, yttrades bland annat. ”Våra medlemmar i Göteborg ha be- handlats på ett otillbörligt sätt av andra förbunds medlem- mar, som uraktlåtit att i stadgeenlig ordning kräva sympati- blockader från våra organisationers sida. Vi ha intet emot att hjälpa våra kamrater inom andra förbund, men ansprå- ken på oss böra hållas inom rimliga gränser. Vi böra få ett ord med i laget. Skola vi deltaga i blockader, så skola vi också ha rätt att själva fatta beslut därom. Och vi ha rätt att fordra ersättning för våra uppoffringar”. En talare förklarade, att ”skulle vi deltaga i alla de blockader, som andra organisationer kräva, att vi skola deltaga i, ja, då skulle vi hamnarbetare åtnjuta ständig semester. Men det blir en dålig semester, om vi icke tillförsäkras så stort under- stöd, att vi kunna existera. Sådant understöd äro ju emel- lertid de blockerande organisationerna icke villiga att lämna oss”. Den reda och ordning i blockadförfarandet, som för- bundsstyrelsen krävde, vore helt enkelt nödvändig, ”därför att förbundets medlemmar bliva utsatta för trakasserier, eme- dan de följa förbundets och landsorganisationens stadgar”. Transportarbetarekongressen beslöt också med 55 röster mot 26 att bifalla förbundsstyrelsens förslag. Minoriteten röstade för ett yrkande, vilket gick ut på, att förbundsav- delning skulle äga rätt att utan förbundsstyrelsens hörande deltaga i sympatiblockader. Till landsorganisationens kongress år 1922 hade insänts åtta motioner i denna fråga. I ett par hemställdes om så- dana ändringar i stadgarne, att till landsorganisationen an-