229 slutna förbund och dess avdelningar skulle åläggas att utan vidare respektera av andra organisationer proklamerade blockader — enligt en motion skulle detta till och med gälla blockader, som hade proklamerats av ”medlemmar på ar- betsplatsen”. Transportarbetareförbundets synpunkter fram- fördes i en motion, som hade insänts av en av dess Göte- borgsavdelningar och utmynnade i yrkande, att kongressen måtte besluta, ”att, då sympatiblockader begäras av Svenska transportarbetareförbundet, det förbund, som begär dylik hjälp, eller också landsorganisationen, skall betala understöd till de arbetare, som deltaga i dylika blockader”. Motionärerna företrädde här tvenne mot varandra stri- dande uppfattningar. Å ena sidan önskade man större fri- het för arbetaregrupper och organisationer att använda blockadvapnet, med skärpt skyldighet för de till landsorga- nisationen anslutna organisationerna att respektera och del- taga i blockaderna. Å andra sidan krävde man skärpta för- hållningsregler i syfte att förebygga missbruk av detta va- pen och skydda organisationerna och medlemmarne, i den mån dessa bleve invecklade i sådana stridsåtgärder. Landssekretariatet erinrade i sitt utlåtande om gällande stadgebestämmelser och anförde följande: ”En blockadfråga måste behandlas på följande sätt, för att ingens berättigade intressen skall trädas för nära. En förbundsstyrelse, som önskar sympatiblockad av ett annat förbunds medlemmar, har att till detta förbunds styrelse ingå med framställning därom. Bi- falles framställningen, företages blockaden på det förbunds risk, som beslutat åtgärden. Anser den tillfrågade förbundsstyrelsen sig icke kunna bifalla kravet på sympatiblockad, skall detta omedelbart meddelas den styrelse, som gjort framställningen. Finner denna sig ej kunna avstå från kravet på sympatiblockad, har den att till landssekretariatet göra framställning i saken. Om landssekretaria- tet godkänner att sympatiblockad får tillgripas, utgår understöd från landsorganisationen. Man anmärker mot detta förfaringssätt att det medför för lång tidsutdräkt. Dessa frågor böra naturligtvis behandlas med största skyndsamhet och kunna då ordnas på några få dagar. Olägenheten